Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
muntran från andra arbetargrupper och deras organisationers
sida, sora de önska komma i åtnjutande av. Ingen inom
fackföreningsvärlden kommer att missunna dem den framgång
med strejken, som de? räkna med, men det kan måhända vara
lämpligt att redan nu säga ifrån att de ha sig själva att
skylla, om aktionen misslyckas.
I anledning àv denna artikel gick
Pappersindustriarbetareförbundets förtroendeman, C. O. Strand, skarpt tillrätta med "vännerna"
inom L. O. och "Transport". I en artikel i "Pappersindustriarbeta:
ren" bevisar han att det var arbetsköparna som genom sina
maskerade lockoutaktioner spolierat förutsättningarna för en snar
uppgörelse i konflikten innan hela industrien ännu var indragen i
densamma. Vidare påtalar han också att vissa funktionärer synnerligen
flitigt furnerat borgarpressen med nyheter om konfliktläget.
Förtroendeman Strands artikel bestyrkte dessutom att åtminstone vid
denna tidpunkt rådde det ingen tvist mellan arbetarna och
förbundsledningen angående konfliktens berättigande. Vidare hade
händelserna utvecklats så,1 att L. O. enligt gällande stadgar haft
absolut skyldighet att stödja pappersmassearbetarna även
ekonomiskt. Detta på grund av arbetsköparnas lockoutåtgärder. Detta
uraktlät man dock och i stället går man så långt att fiendepressen
informeras på ett sådant sätt, att det ovillkorligen måste skada
de stridande.
Hela uppläggningen av dessa avtalsrörelser har från början varit
sådan, att arbetarna hade ringa möjlighet göra sin vilja gällande
och det hela organiserat så, att chanserna för framgång i eventuella
strider skulle vara de minsta tänkbara.
För det första utlöpte avtalen vid de större industrierna, på ett
par undantag när, på samma dag. Vad skulle då ha varit mera
naturligt än att frågan ställts så: Uppgörelse för alla
eller strid över hela linjen! Denna taktik genomför
som bekant alltid arbetsgivareföreningen. Men detta har L. O. icke
gjort, utan man har "manglat" varje särskild grupp för sig. Endast
i fall när det gynnade arbetarledarnas planer, att till varje pris
undvika strid, då frångick man det vanliga systemet. Sålunda
underhandlade "Metall" om två skilda avtal, nämligen för
järnbruken och de mekaniska verkstäderna. Vid omröstningen röstade
järnbrukens arbetare för sitt avtal och verkstädernas arbetare för
sitt. I det förra fallet godkändes förslaget men i det senare
förkastades detsamma. Därmed skulle naturligtvis medlingsförslaget
för verkstädernas vidkommande ha fallit, men i stället tar
förbundsstyrelsen den pluralitet som erhållits å järnbruksavtalet och räknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
