Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafwa sista qwarteret. Ju mer han nu åter nalkas solen, desto
mer aftager skifwans upplysta del och öfwergår ånyo till form
af en skära, men på månens östra kant, tills han ändtligen
åter går upp och ned med solen, förlorar sig i dess strålar, blir
osynlig för oss och nu åter nymåne.
Då månen på år och dagar wisar sig ungefär 12 gånger i
sitt fulla ljus, så gaf detta anledning att indela året i 12
månader. Då widare från nymåne till första qwarteret, från detta
till fullmånen o. s. w. ungefär 7 dagar hwarje gång förflyta,
så indelades året i 52 weckor af 7 dagar hwardera. Men hela
årets längd bestämmes icke efter månens, utan efter jordens
omlopp kring solen.
Om månen wore en plan yta af likformig beskaffenhet, lik
en stor ocean eller en sandöken, så skulle den wara lika upplyst
öfwer hela ytan. Men endast blotta ögat wisar att detta icke
är fallet; wi kunne se höjder af starkt ljus och slätter med en
mörkare färg. Dessa höjder måste ega större reflexionskraft än
de mörka slätterna, såsom om de wore af en tydligt kritalliserad
yta, medan andra äro betäckta med sand eller jord, eller
något mörkt färgadt ämne.
En lysande fläck, med en skugga utom den, är, om skuggans
rigtning emotswarar solens läge för tillfället, ett säkert
bewis på en upphöjning eller ett berg, hwars topp upptager och
reflekterar solens strålar samt kastar skugga på dess fot. Nu äro
dylika fenomener talrika hos månen. De äro följaktligen alldeles
olika dessa ständiga förändringar i glans hos olika fläckar,
som enbart kunna förklaras genom olikartad substans eller
beskaffenhet på särskilda delar af ytan. Bergens skuggor synas
bäst på den ojemna kanten af ljus och mörker, då månen är i
tilltagande. Om månens yta eller wall wore jemn och slät,
skulle kanten wara en fullkomligt oafbruten linie af föga
krökning. Men bergen giwa dem ett ojemnt utseende. Inom den
mörka ytan synas ljusfläckar, såsom om bergens höga toppar
ännu upptogo strålarne, under det att deras fot wore utom
upplysningens område, alldeles som ett högt berg på jorden, hwars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
