Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CECILIA.
(Försökande att hejda honom.)
Min ömma bön låt Eder lydigt styra.
Späd ännu icke mer på stundens yra.
JOHAN.
Uti de flammor, som mig här förstöra,
Hvad kunna några få, små droppar göra?
CECILIA.
(Reser upp honom.)
Stig upp! Hör opp med sådant språk att rasa.
För våra ord jag börjar rätt nu fasa.
Ni rodnaden på mina kinder skickar;
Blottställer mig och er för verldens blickar.
JOHAN.
/Förer henne åter tUl stolen och ställer sig bakom henne.)
Min verld är Ni; vill den en blick mig skänka
Fritt må den andra, hvad den lyster tänka.
CECILIA.
Er verld, j karlar, det är hela verlden,
Som ny, hvar dag af er får hyllningsgärden;
Så länge här ni dröjer, är det Norden;
En annan gång en annan fläck af jorden.
JOHAN.
Ja väl! Ty mannens verld bär namnet qvinna,
Hvar helst två sköna ögons stjernor brinna
Der finn’s för oss också den hela verlden;
Der är vår hembygd, der är fosterhärden.
Allt annorstäds är än en brännhet öcken,
Än ett polarland, mörker, is och töcken.
(Kysser hennes skuldra.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
