Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig opp.
JOHAN.
O, låt mig här få vara,
Ett stundens stoft för edra fotter bara.
{Sätter sig på kudden vid hennes fötter.)
CECILIA.
För sådant språk mitt brydda öra spara,
Som blifver lätt de unga hjertans snara.
JOHAN {fattande hennes händer mellan sina.)
O, mörda så ej ögonblickets glädje;
Yi sen för sent till evig ånger vädje.
Bäst menskan suckar, lyfter stunden vingen;
Hur sen man vinkar, återkom än ingen.
Hvad jag så dyrt för tusen suckar vunnit
Skall det då här i suckar ha försvunnit?
Skall morgondagen ej oss evigt skilja?
Hvi skiljer då mig re’n från er er vilja?
Ar denna stunden ej min kärleks sista?
Hur grym ni vill, att jag den ock skall mista.
CECILIA (sätter sin hand för hans mun.)
Hör opp att tala ord så söta, hala —
De karlame, Gud, hur de kunna tala!
Om bara de en gång ha fått vårt öra,
De med vårt hjerta, som de vilja, göra. —
(Tar åter bort den.)
Men hur ni talar, ni ej än berättat
Hvad hela dan j Herrar han uträttat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
