Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”detta fängelse, vara hos dig i din famn och i lunden
”der du lekte för mig på harpan. Det hafver jag
”sedan med många tårar och suckar betänkt, de
kär-”liga orden som du då sjöng:
”Fogeln sjunger så ljufligt i skogen,
”Men sitter så bedröfvad i buren.”
”Det är nu skedt som du sade: jag må nu kallas
”en stackars fogel i buren, som förr var en lustig
”fogel i skogen. Än mins jag hur du sade när jag
”satt på ditt knä och lekte på harpan: att förr skulle
”ditt hjerta sönderbrista och förflyga i så många stycken,
”som jag såg löfven på träden i lunden, än det skulle
”mot mig förkolna. Så ofta jag nu går i
Klosterträdgården och skådar på träden, betraktar jag dessa
”härliga ord OSS emellan.” (Lägger bort pergamentet)
Behåll dem här, de orden. I dem lade
Till slut mitt hjerta hvad det säga hade.
Snart sitter jag en fogel ock i buren —r
Vårt grymma öde är den klostermuren,
Som mellan våra hjertan skall sig tränga,
Och evigt mig från dig och glädjen stänga.
Hon nalkas, afskedsstunden ren, och faller
Emellan oss ett slutet klostergaller.
JOHAN (uppspringande.)
Och jag är Riddarn, hvilkens fasta sinne
Svär här vid stundens lycka och dess minne,
Att förr må hjertat uti stycken brista,
Så många som de löf som träden mista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
