Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURENTIUS.
Uti sin Herras spår en christen skicka
Sig under korset skall, att sin vanära,
Liksom sin ära, christligt — ödmjukt bära.
KUNGEN.
Vanära utaf barn? Det säges lätt
Af den, som höjden ej, ej djupet deraf mätt.
LAURENTIUS.
Han mätte dem en gång, då Sonen sänktes
I skam och nesa, blygd — och — blodbestänktes.
Han mäter dagligt dem på våra hårda bröst,
Som trottsigt slutas för Hans fadersröst.
Han mäter dem på Er, som blott tillrätta
Med egna barn vill gå, men ej upprätta.
KUNGEN.
En qvinnas ära ej upprättas kan.
Ej blommar ros igen hvars doft försvann.
LAURENTIUS (bekymrad.)
Är Hon då brottslig? Nej!
KUNGEN.
Och nej! Men föga
Betyder sådant uti verldens öga.
Och natten, just emedan hon är stum,
Åt dageqp prat ger destomera rum.
Om först jag tänker på min gamla Adel,
Som fruktar ingenting så högt som -tadel,.
Fast ingenting så litet som en synd,
Hvad har den här ej gjort för kostligt fynd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
