Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sqvallret se’n, som ligger jemt och ruar
På ormägg uti tjocka Borgarfruar,
Hur skall det icke hålla saken varm,
Och duna kring den invid ryktets barm.
Och hopen, som då den får andra smutsa
I samma mån tror ren och snygg sig putsa —
O, hvart jag vända må min sorgsna syn
Mitt fadersnamn jag släpas ser i dyn.
LAURENTIUS.
Lyft ögat då, o Konung, ofvan skyn!
Ej skymfas himlen när som jorden syndar;
Ej heller der man hämdens domar skyndar,
Hvarest, när man får ångrens tårar se,
Det glädje blir och englar himmelskt le.
KUNGEN (kastande sig i stolen.)
Mitt barn, mitt barn, min ljufva ros och lilja,
Cecilia, o, att verlden oss fått skilja!
Du blomster, fagrast i min rosengård,
Du, mina ögons lust och händers vård,
Att jag dig icke bättre kunnat värja,
Men låtit verlden så min lustgård häqa.
Den lilla återstod af lif, min graf
Ån lemnar mig, hur lätt och gerna gaf
Jag den, gaf tusen sinom tusen gånger,
Att lösa dig ur sorg och blygd och ånger,
Och grånad hjessa hånad gerna såg,
Om fläckfri krans än kring din tinning låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
