Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si så, sträck ut sig der. Ligg stilla bara.
Vi stå nu framför sjelfva skådespelets knut.
{Hugger på jemet.)
JOHAN (utsträckt pa bänken.)
Hugg till med Alexander-svärdet!
SMEDEN (under det han hugger af kedjorna.)
Min slägga, ja! Jag gör inte bara som min
husbonde Vulcanus, som smidde ett jernnät kring sin
hustru Venus och hennes kurtisör Mars, när de
kom-mo hvarandra för nära. Jag hugger äfven sönder
det, så de slippa från hvarandra. Si så, Herr Mars,
marsch nu! ”Ende gut, alles gut” — säger Tysken.
(öar.)
JOHAN (uppspringande, far med händerna
öfver de ställen derjernen setat.)
O, frihet, frihet, himlens flägt;
Du mannens fria andedrägt,
Du friska puls i lifvets åder,
Kom vidga ut en pressad barm,
Kom gjut dig i en friad arm,
Som bojans tyngd ej mer vidlåder.
Den vet ej af förtryck och sorg,
Hvars fria bröst är än hans borg,
Och om sin starka arm än råder.
ERIK.
Bra sagt!
J OHAN (föraktligt matande honom med
sina blickar.)
Du? Ha! en åsna yar?
Den andra åsnan yandet förnyar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
