Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men är det Han? Kronan på hufvudet — ja, det är
Kungen t Men så hvit hans hjessa, så lutad. Bes opp
dig Fader! Din böjda gestalt böjer min själ till
jorden. Har sommaren så blekt dig? Eller jag — Gud
jag? Och blicken så skum. Blicka stolt, du
kungs-oga! Icke så brustet! Du kommer annars mitt hjerta
att brista, [lyssnande.) Hör han talar — salen genljuder
— suckar svara. En väldig stämma ännu; fastän
bruten. Minns du, mitt öra, när den lekte till cittran?
När i vår lyssnande krets Han qvad ”Liten Karin”
— eller ”Jungfrun hon skulle sig till Ottesången gå?”
Eller när han stämde opp Choralen, som Luther
skickat honom: ”Der Gott ist unser vester Burg?”
O, när en man bedjer eller jublar, eller befaller —
det är en ton deri! Man hör, att han är satt till en
jordens Herre och mensklighetens Prest. — Och en
Fader sen; när han uträcker sina armar och säger;
”mitt barn — min son — min dotter!” — [störtar med
utsträckta armar fram åt scenen.) Ja, jag kommer min Fader!
hon skyndar, din Cecilia, [sansande sig.) Ha! — [sjunker
på knä) Hören mig j barn, hören mig j unge — genom
mig, ett förkastadt barn, talar Herren: [med stort eftertryck,
och händerna knäppta, blickame öfverskådande salongen.) ”Du skall
hedra din Fader och din Moder, på det dig må väl
gå, och du må länge lefva på jorden.” [störtar ut. Man
hör en Marsch uppspelas inifrån Rikssalen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
