Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN [rörd, lutande sig öfver honom.)
Tag ur mitt bröst min lefnadsfriska anda,
Att den uti ert trötta hjerta blanda.
KUNGEN [något vederqvickt.)
Jag sett igen — och sett för sista gången —
Mitt älskade, mitt trogna Svenska folk.
Och mången suck — och blick, och tår så mången
Har varit våra rörda hj ettans tolk. —
O, litet, litet veta men’skohjertan,
Så länge de hvarandra ha, hur kär
Man för hvarandra är, fQrrän som smärtan
I afskedsstunden hjertat sådant lär*
Bredvid hvarann en lifstid uppå jorden
Man med förhållna ögon här kan gå,
Tills man skall skiljas, och i sista orden,
I sista blicken lär hvarann förstå. — —
Och ljuft som ledt vi länge troget delat —
Ej utan smärta slits ett sådant band.
Att som en Konung, du mig hålla velat
Till godo, dig du dyra fosterland,
Jag tackar rörd. Hvad men’skan menskligt felat,
Jag hoppas, jag af men’skor tillgift får;
Och Kungen, Kungars Konung ber, att heladt
Och skyldt det blifva må i Christi sår.
Hvad var jag Gud, att ur den långa dalen
Fram till en undersman du ställde mig,
Och öppnade till Svenska kungasalen
För mig, en annan David, jemnad stig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
