Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då vi mera icke kunna verka.
Att vår qväll må komma med sin frid,
Låt oss dagen icke fåfängt spilla,
Men använda väl dess korta tid,
I det stora trogna, som det lilla,
”Solen sjunker”, — men går åter opp
Till ny morgon utur nattens sköte;
Låt oss, Herre, slumra i det hopp,
Att ur natt, ny dag vi gå till möte.
Låt, o låt oss då uppvakna der
Du i ljuset sitter uppå stolen —
Uppå dagen ingen ända är,
Och ditt anlete — Du sjelf år solen.
DROTTNINGEN (släpper sakta Kungens hand.)
Tyst! Han slutat har sin aftonbön,
Trötta hufvud till hvila lutat;
Och en afton himmelsk lugn och skön
Har den långa lefnadsdagen slutat.
CECILIA.
Fader, från ditt hjerta, ur din famn
Skulle jag igen så fort förskjutas?
För min kärlek denna funna hamn
O, så snart så grymt igen tillslutas.
ERKEBISKOPEN (vänd till åskådame och med
händerna på Kungens sjunkna
hufvud.)
”Solen sjunker”, från din himmel ner,
Svea!—Men ur natten som sig sänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
