Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1909
januari.
SOLSTRÅLEN
SAGOSTUNDSBARNENS TIDNING
Pris 5 öre
Pojken som gick till Gladsaxberg för att botanisera.
ET var en riktigt härlig
vårmorgon med blånande
himmel och nyutsprungna
knoppar och så lov från
skolan till på köpet.
Det var första året Anders*
sons Kalle läste botanik
och skulle samla växter och
han hade fått en stor
grönmålad portör av sin fader, då han fyllde
år den 16 mars. Nu hade han den på ryggen
fylld med de härligaste smörgåsar, som mor gjort
i ordning åt honom, och glad i hågen marscherade
han vägen framåt mot Gladsaxberg, ty där hade
han hört av äldre kamrater att de vackraste och
sällsyntaste växter skulle finnas. Då han
sprungit omkring en stund bland stenar och
enebuskar kom han in på en lång överbevuxen
gång och vid ändan av den var en stor port
Kokte kaffe över sin brinnande svanstofs . . .
med kosteliga gammeldags beslag och fram*
för porten stod en liten dvärg med långt
skägg och en stor hårfläta som gick in genom
ett hål i bergväggen. Runt omkring växte de
underligaste blommor, vars make pojken aldrig
hade skådat. Anderssons Kalle bugade sig
mycket artigt för dvärgen och sade: »God
dag, jag är Anderssons Kalle från Gladsax,
och skulle be herrn om jag kan få taga med
mig några av dom här vackra blommorna så
skall jag kugga alla dom andra pojkarna, ty
så vackra blommor ha de aldrig sett!»
»Nej», sade dvärgen »dom här blommorna
får du inte taga en enda av, men som du är
en artig pojke skall du få gå med mig in i
bergakungens slott och titta på all härligheten
därinne, det enda villkoret är att du inte får
bli rädd och aldrig-taga någonting, som du
ej fått lov till, ty då kan det gå dig illa!»
Anderssons Kalle lovade att vara mycket
snäll och så skulle de då gå in. Dvärgen tog
i sin ficka och fick fram en liten nyckel, som
Kalle genast såg omöjligt kunde passa till det
stora hålet på porten, men nyckeln växte och
växte och snart var den lika stor som dvärgen,
då fick Kalle hjälpa honom att öppna och så
kommo de in i en lång korridor vars väggar
voro klädda med bergkristall och bakom
bergkristallsskivorna voro alla djur, som fin*
nas i världen, uppställda; det var den bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
