jag tyckte i kölden skalv
Så hskr.2. Hskr.1: jag tyckte av kölden skalv.
Första natten
Efter versrad 10 har Strindberg i korr. gjort tecken till versskillnad. Denna dock ej förut iakttagen i de tryckta uppl.; (beror på att följ. vers i uppl.1 börjar ny sida och mellanslag vid föregående sidas slut där ej iakttagits).
och blåser från fjädrarne järnvägsdammet
Hskr.1: och plockar från fjädrarne etc.
kring evigt samma den vänder och vrider - som pastorns fjärding i nyårstider.
Hskr.1: - den vrider och vänder - som pastorns fjärding av var man känder.
och sjöngo med den förfärliga sången
Uppl.3: och sjöngo med i etc.
men glömde också den tour de force
I Dikter 1883 lyder versen: men de glömde för stunden "la chose des forces"; ändringen gjord av Strindberg i det bevarade korr. till Sömngångarnätter (första natten).
som deras lamm så illa slaktat
I Dikter (1883): nyss så illa slaktat; ändringen gjord av Strindberg i korr. till Sömngångarnätter.
att han så falskligt fått gå sin ed
I Dikter: att han så tidigt fått etc.; ändringen gjord av Strindberg i korr. till Sömngångarnätter.
Apostlarne bredvid - - - sakens förlopp.
(ett blad) saknas i hskr.1.
apostlarne. Så i Dikter. I korr. till Sömngångarnätter -e rättat till -a, troligen dock icke av Strindberg (där finnas liksom i den följ. hskr. utom samma slags också ortografiska rättelser av samma hand vilka Strindberg icke kan ha gjort, då de strida mot hans stavningssätt). På samma sätt strof 10, rad 5: Ha, gamla tvivlare, ändrat till gamle i korr., vilken form bibehållit sig i uppl. 1-3.
där borta
I Dikter skrivet i ett ord, åtskilt i korr. till Sömngångarnätter i enlighet med Strindbergs vanliga skrivsätt; därför har ordskillnaden här också blivit gjord i samma strof rad 7 på vilket ställe samma uttryck hittills inkonsekvent tryckts i ett ord.
jag trodde min själ det var Prometeus - som hade sin démêlé med själve Zeus
Hskr.1 (konceptet): som hade sin affär med själve Zeus. Ändring till sista lydelsen i korr. till Sömngångarnätter.
till vite Krist en värdig pendant
Därefter är i konceptets marg. insatt:
och solen lyste på altaret i öster
Härefter i konceptets marg. följande i alla uppl. strukna vers:
Men tåget det rasslar ren på perrongen
Denna strof saknas i hskr.1.
trädgårn
Så hskr.1. Hskr.2 (avskriften) och de tr. uppl.: trädgården. Den förra läsarten såsom Strindbergs här återinförd; härigenom kommer versen också att metriskt bättre korrespondera med rad 3, med vilken den bildar rimpar.
Solen skiner på vita murar - blåa druvor på grönt spaljér
Så hskr.1. Hskr.2 och uppl 1-3: blåa druvan (uppl. 2-3 därjämte: grön spaljér). Singularformen druvan antagligen felskrivning av avskriverskan; orig.-hskr:s. läsart är den naturligare och har här återinförts.
ingen druva kan liva anden
Hskr.1: där livar anden. Ändringen gjord av Strindbergs hand i hskr.2 (avskriften).
som själv av skapelsens jord är gjord
Hskr.1: skaparens jord. Ändringen gjord av Strindberg i avskriften.
Här dyrkar man endast det sköna skenet
"Endast" saknas i hskr.1, insatt av Strindberg i avskriften.
Jag hälsar er då, kasserade gudar.
Framför denna rad i avskriften tecken till versskillnad, som dock först i nuvarande uppl. iakttagits. I uppl.1 börjar denna vers ny sida. Samma förhållande mellan stroferna 9 och 10 samt mellan stroferna 14 och 15, där likaledes först i denna uppl. versskillnad blivit gjord enligt manuskriptets anvisningar.
När ingen fordrar på er man skall tro, - jag också lämnar er oskuld i ro.
Hskr.1:
den olympiske tropp
Så i hskr.1. E-ändelsen rättad till -a med blyerts i avskriften, icke av Strindberg. På samma sätt strof 14 rad 2: som vore dömde etc. och följ. rad kristne, strof 15 rad 17: stränge herrar och strof 15 rad 35: herrarne enligt hskr.1. E-ändelserna också här rättade till -a av annan hand i avskriften och ha därifrån influtit i de tr. uppl.
Jag tycker ni blivit etc.
Hskr.1: I blivit etc. Ändringen gjord av Strindberg i avskriften. Likaså längre ned: ni blivit så fula. Först: I blivit etc.
lindansarns puts
Hskr.1: clownens puts. Ändringen gjord av Strindberg i avskriften.
det hela berodde - på att den unge helt enkelt - trodde!
I uppl. 2-3 utropstecknet borta och nästa versrad fortsätter utan skiljetecken; tryckfel.
Ty svälja kameler
Hskr.1: Och svälja etc., rättelsen av Strindberg i avskriften.
och slut det blev på lek och på ras och glam
Så avskriften och uppl.1. Hskr.1: och slut blev på lek etc. Uppl.2-3: och slut det blev på lek och på ras och på glam.
jag medger nödd att I voren sköna - om ock I voren i botten flärd
Så uppl. 1-3. Hskr.1: om ock I vore i botten flärd. Avskriften: om ock I voro i botten (felskrivning). - Uppl.2-3 ha punkt efter rad 5, varigenom bisatsen "Om ock I voren i botten flärd" kommit att stå ensam; tryckfel.
giv fan personen, men tänk på saken
Så uppl.1-3 och även konceptets ursprungliga läsart, men sedan ändrad till: men håll dig till saken; så också avskriften. I korr. har Strindberg tydligen änsrat tillbaka till den första läsarten.
stenkolsröken rökelse skänker...
I uppl. 2-3 komma mellan herrar (herrar, herrar), vilket beror på ett missförstånd av texten. Det föreligger ej här en ren upprepning; det senare herrar = härskare (i motsats mot slavar), det förra apposition (titel).
jag vill ösa ur era brunnar
Härefter i hskr.1 en sedan utesluten vers: jag vill öppna de slutna munnar; saknas redan i avskriften; versradens försvinnande är i sammanhanget snarast en vinst, men "brunnar" har därigenom kommit att bliva utan korresponderande rim.
teologiska hatet som gått på lur
Hskr.1: stått på lur. Ändringen gjord av Strindbergs hand i avskriften.
Svart är genast den enas svar...
Den enas - den andras enligt hskr.1 och avskriften. Uppl. 1-3: den enes - den andres.
Och kom, Voltaire, kom...
Och kom, Voltaire, kom, lär mig att flina - när tvivlets tårar krupit i sitt skrin. Så uppl. 1-3 och avskriften efter Strindbergs rättelse. Hskr.1: Och kom, Voltaire, kom lär mig att grina när tårarne torkat vid tvivlets flin.
visade väg men bjöd ej på åka
Så uppl.1-3 och sättningshskr. (här skriven av Strindberg själv). Hskr.1: visade vägen men bjöd ej - etc.
höll för ögat och ropte gå på
Så uppl. 1-3 enligt hskr.2. Hskr.1: slog med piskan och ropte gå på.
lärde en ofta att hoppa kråka etc
Hskr.1: lärde till himlen oss hoppa kråka. Ändringen gjord av Strindberg i hskr.2.
och saken stöter ett grand på förpaktning
Hskr.1: en smula på förpaktning; rättelsen gjord i avskriften av Strindberg.
Och fåglar han I förlorat rösten - av stadens eviga, eviga larm
Hskr.1: av stadens eviga dumma larm. "Eviga" på andra stället inskrivet i avskriften på en tom plats i versraden av Strindberg.
där allt är falskt som de köpta skratten
Så uppl. 1-3. Hskr.1: där allt är falskt, falskt som de köpta skratten. Falskt på andra stället överstruket i avskriften.
och så litet med känslan stämmande
Hskr.1: - med honom stämmande. Ändringen gjord av Strindberg i avskriften.
Det är en trädgård med en titel något för lång
Denna versskillnad i hskr., icke iakttagen i tidigare uppl.
Det kan ju kallas att läran skärpa
Hskr.1: att lagen (d.v.s. naturlagen) skärpa; ändringen gjord av Strindberg i avskriften.
de lägre djuren, onämnda alla
Uppl.3: omnämnda alla, tryckfel.
och in i retorten ligger en apa
Hskr.1: in i kolven etc,; ändringen gjord av Strindberg i avskriften.
Man ser på ämnet; men den som gjorde't,
om han var mästare eller gesäll,
han finns ej till för vedersakarn,
som tror på skon, men förnekar skomakarn.
Genom missförstånd av manuskriptet har i tidigare uppl. satts punkt efter gesäll, varigenom den föregående satsen blir oavslutad och meningslös. I hskr.1 är denna passus längre och lyder:
Avskriverskan har hunnit med raden: "Du köper här hemma en Wienerstövlett", då Strindberg ändrat sig, låtit stryka över de två sista raderna och själv tillskrivit de två raderna: han finns ej till för vedersakarn, - som tror på skon, men förnekar skomakarn. Dessa ansluta sig tydligen till det föreg., vilket dock ej vid sättningen uppfattats (frågetecken med blyerts i mskr.).
Ack, det jag visste väl långt förut
I avskriften: Och det etc.; skrivfel, rättat av Strindberg i korr.
som nu värderas så ynkligt föga
"Ynkligt" insatt av Strindberg först i avskriften.
och satt du icke i stolen fast - så låge du där, när ryggen brast
Hskr.1 och avskriften: så ligger du där, när ryggen brast; ändring i korr. av Strindberg.
Ty, höga lärdom, som hulpit makten
Här ingen versskillnad i avskriften, antagligen gjord av Strindberg i korr. Däremot efter "och dyrkat till himlahusen upp låsen" i strof 16 tecken till versskillnad i mskr., som i tidigare uppl. ej blivit efterföljd.
som prismat förrädiskt för ögat målar
Hskr.1: som prismats glas för ögat målar; ändring i avskriften av Strindberg.
det är dock alltid avundens tröst
Hskr.1: de nyktra en röst; rättelse i avskriften av Strindberg.
men på sin höjd en kemisk förening
Så hskr.2 och de tr. uppl. Hskr.1: endast en kemisk etc.
en stund så kort
Hskr.1: en stund helt kort.
där borta i tornet vid Johannis kyrka
Hskr.2 (här av Strindberg) först Johannisplanen, sedan kyrka överskrivet. Hskr.1: först kyrka, sedan planen överskrivet.
en som är utom kåren
Hskr.1: som ej tillhör kåren.
och de stora planeter, man tror så gärna,
att de må vara de allra största,
de äro de minsta i själva verket
etc.
Hskr.1: - - att de som synas vara de största - i himlen räknas bland de första - de äro etc. Mellersta raden utesluten.
då halva vårt klot skall täckas av isar
Så uppl. 1-3. Hskr.1 och 2: halva klotet; rättelse i korr. av Strindberg.
då hjälpa ej kaklugnar eller spisar
Så hskr. och uppl. 2-3: kakelugnar (varigenom uppkommer en övertalig versfot).
då åkes skridsko på Bottnens vågor
Hskr.2: skidor. Hskr.1: på Östersjöns vågor.
som man kan räcka sin skyddande hand
Så hskr.2 och uppl. 1-3. Hskr.1: som man på allvar kan ta om hand.
de girige
Så hskr.2 (av Strindberg). Hskr.1:de giriga. Man ser här - som ofta - hur bägge formerna kunde ligga Strindberg lika nära.
och kölden åter sin kos har flytt
Så hskr.2. Hskr1. har: och kölden åter för solen flytt, vilket förefaller bättre; det är ej uteslutet att Strindberg i ren distraktion skrivit "sin kos har flytt", men då denna gissning naturligtvis är högst osäker, har den sista och till tryckning lämnade hskr:s läsart bibehållits.
känn så oändligt liten du är
Så hskr.2. Hskr.1: så ohyggligt liten etc.
i detta solars omätliga vimmel
Så hskr.2. Hskr.1: oändliga vimmel.
hon börjar mista sitt gyllne hår
Hskr.1 och 2: och börjar mista etc.; rättelse i korr. av Strindberg.
Nå, varför bösta och varför bråka
Här versskillnad enligt hskr., ej iakttagen förut (versen börjar i uppl. 1 ny sida).
och verifierat det med spektraln
Så hskr.2. Hskr.1: och satisfierat etc.
som när man vänder ett gammalt plagg
Så hskr.2. Hskr.1:vänder på gamla plagg.
Nej, låt oss taga för ovisst visst
Versskillnad enligt hskr.2 och uppl. 1, ej iakttagen i uppl. 2, 3.
ej såsom slavar, men frie män
enligt hskr.2. Hskr.1: ej såsom mesar men frie män.
Nu har jag talat, och räddat min själ
Denna vers förekommer på två ställen i hskr.2. På det först skrivna: räddar min själ.
Men morgonen gryr! Det är nyårsdagen!
Det manuskript (från rad 1 till slutet, 3 brevpappersblad), som först inlämnades, förkastades inom kort av förf. och ett annat insändes. Det förra finnes också bevarat, vadan alltså sista delen av fjärde sången finns i tre handskriftliga uppl.
Statt upp då tvivlare
Så hskr.2 och 3. Hskr.1: Statt upp du tvivlare.
Om ock din dröm blev oftast bedragen
Så hskr.3. Hskr.1-2: så ofta blev bedragen.
Och skulle än lasset ofta stjälpas
Enligt hskr.3. Hskr.1 och 2: om också lasset ofta skall stjälpas.
Ditt liv är väl ej förmer än de andras,
du må nu prisas eller klandras!
Så hskr.3. Hskr.1 och 2 ha därjämte två uteslutna rader; stället lyder där på följande sätt:
Denna strof tilldiktad i hskr.3.
Här duger ej längre på vers att leka,
och när de knotiga påkar dras
Hskr.2: Här duger ej längre att leka - och när de rasslande svärden dras etc.
Hell, hemland! Natten är över! och följ.
I hskr.2 och - med några obetydliga olikheter - hskr.1 har slutet följande lydelse (enligt hskr.2):
Se kring dig, tvivlare, hur andarne vakna
Här ingen versskillnad i hskr.3; antagligen gjord av Strindberg i korr.
den hemsjuke
Så i Tryckt och otryckt I och uppl. 1-2. Hskr.: den hemsjuka, men då den blott är en avskrift, så har formen ej ansetts tillräckligt tillförlitlig att införas.
Nu då ändernas fylkade tropp etc
Dessa rader lyda i hskr.:
ögat sjönk in i bleknat hull
Så uppl. 1-2 (1900 och 1912). I Tryckt och otryckt I: ögat sjunker in i bleknat hull.
Döda två! Och sårade resten
Hskr. och Tryckt och otryckt I ha kolon: döda: två! etc.
vaktande gathörn som vore det Rhen
Hskr.: som vaktade de Rhen.
unga Bonzer med chic och pli
Så hskr. och Tryckt och otryckt I. Sömngångarnätter 1900 och 1912: Bonzel, tryckfel.
uppåt bergen i ödemarken
Tryckt och otryckt I: uppå bergen etc. Uppl. 1900 och 1912: uppåt.
flyr han ut från den sjunkande stad
Hskr.: sjunkna stad.
John Landquist.
Inknappat av Bertil Rietz 1997