Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der står det ännu, det heliga bordet,
Der som en yngling han bekände ordet,
Med skälfvande hjerta och ljugande mun,
Der i en enda, en salig, stund
Sin första mened han tvangs att begå
För att en plats i samhället få.
Der öppnade kyrkan sin famn så varm,
Och menedarn tryckte mot moderlig barm
Som en värdig son till en vördad mor,
Som smeker barnen med näbbar och klor.
Föräldrar och syskon de stodo på gången
Och sjöngo med den förfärliga sången
Om lammet, som slagtades en gång på kors,
Men glömde också den tour de force,
Som deras lamm så illa slagtat
För att det skulle bli hedradt och aktadt;
De tackade Gud, och församlingen med,
Att han så falskligt fått gå sin ed;
De bådo så varmt att han måtte den hålla,
Att Satan icke hans själ skulle sålla.
Men Herren hörde visst ej deras bön,
Om man får döma af senare rön!
O kyrka, kyrka, du ännu svansar
Omkring i verlden och tar upp ed
Att ingen skall störta din Balder ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
