Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kläd honom också i ståladt pansar
Så växer och växer den Mistelten,
Gömd af löfvet på de stora trän.
Den lilla busken, som grönskar i snön,
Och för sitt omärkta lif i lön,
Den skall en gång, kom ihåg det ordet,
Det ögonblick, när som minst du tror det,
Dig störta sjelf till den svarta Hel,
Och slå din sjelfgjorda hjelte ihjel!
Jag ser i månljuset altartaflan,
Der uppståndne Kristus mot himlen sig svingar
I marmorlekamen, men utan vingar.
Och de som i helvetet ville svafla’n,
De stå der nere så dumma och gapa,
Se’n faktiskt han gjort dem alla till ljugare.
Apostlarna bredvid, just icke slugare,
Som trodde han skulle ett rike skapa,
En rigtig monarki med ordnar och portföljer,
Der fiskardrängar och snickargesäller,
De fingo sitta på kungens fåtöljer —
Att här historien jag troget följer
Och att min lära som sanning gäller,
Det veta vi alla af de heliga orden;
Ty Petrus, den styfvaste af dem alla,
Som kunde vika, men icke falla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
