Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra gräfde i det oupphinnliga,
Och så har snurran gått uti cirklar,
Som stundom varierat med snirklar.
Hvad hjelper väl mig hvad Bacon ponerat,
Hvad Cartesius tviflat, hvad Locke resonnerat.
Hur långt kom Kant med sitt rena förnuft.
När han vill förneka oss frihet och luft?
Och Fichte sedan med sitt kära ego,
Och Hegel sedan med sitt eviga nego,
Och Schellings’ absoluta identiteten
Och hela den kända härligheten?
Om endast två hade tänkt lika.
Da kunde väl varit någon vån;
Men när på sanningen alla skrika,
Då är det bäst att dra sig ifrån.
Så står man der i den filosofiska sörjan
Och färdig att börja igen i början.
Mörkare blir det ju längre man går,
Och böckerna läka ej våra sår.
Jean Jacques, jag går med dig i naturen
Att gråta ut vid dess varma bröst.
Och tar mig Darwin upp bland de högre djuren,
Det blir till slut min filosofiska tröst.
Och kom, Voltaire, kom, lär mig att flina,
När tviflets tårar krupit i skrin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
