Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O cell, som styr mitt öde och allas,
Kom, frigör oss ifrån lifvets bråk!
O urslem, urslem, fyll upp vårt hjerta
Och släck vår andes brinnande törst,
O protoplasma, du, som kom först.
Befria oss ifrån tillvarons smärta;
Men kan du ej det, kan du ej, när det gäller
I andens strider på lif och död,
Ej räcka ett enda antagligt stöd,
Kan ej du hjelpa i själanöd,
Och sviker du just när som det smäller,
Då stryk på foten och lär dig hut!
Ack, det jag visste väl långt förut
Att ej man mättar själar med celler!
Nej vetenskap, för att hjelpa så litet
Så är din högfärd alldeles för stor,
Och när ditt mystiska hölje är slitet,
Och man får se hvad inuti bor,
Så är du inte den guden man tror.
Nej, du är vorden en förnämitet,
Som låser in dig i akademier,
Predikar högt om ofelbarhet
Och leker stundom med frimurerier;
Du sytt dig en förlåt, dugtigt tjock,
Och tycker mycket om sida kläder,
På folkets dyrkan du kräfver med pock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
