Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde 1594 dikten »Lucrece», begge tillegnade
Henry Wriothesly, Earl of Southampton, en
ung ädling, ungefär tio år yngre än Shakspeare,
hvilken sedan spelar en framstående roll i
sonetthistorien. Begge dessa dikter voro episkt
beskrifvande och tillvunno sig genom passionerad glöd
och kraft i teckningen sådant bifall, att t. ex.
»Venus and Adonis» till 1602 upplefde fem upplagor,
och en samtida kritiker kunde på fullt allvar
utbrista, att Shakspeare, om han hållit fast vid
denna diktart, skulle blifvit en skald af större
betydelse, än han blef genom sin dramatiska
skaldeverksamhet.
Af vigt för Shakspeares historia är dernäst ett
verk af Francis Meres, kalladt »Palladis Tamia,
Wits Treasury», hvari ett yttrande förekommer,
som talar om »mellifluous and hony tongued
Shakespeare» och vid sidan af hans första dramatiska
mästerstycken nämner hans »Venus and Adonis»,
hans »Lucrece» och hans »sugred sonnets among
his private friends». Dessa hans »socker-sonetter»
funnos således till, åtminstone till någon del, och
cirkulerade bland skaldens vänner redan före år
1600. Förmodligen med anledning af detta Meres’
yttrande utkom 1599 en liten poetisk samling,
kallad »The passionate pilgrim», med Shakspeares
namn på titelbladet, ehuru åtskilliga der
upptagna stycken bevisligen ej voro af honom. I
denna samling förekomma bland annat ett par af
de sonetter, som tillhöra den senare utgifna
sonettsamlingen, dock med några smärre olikheter i
texten. Säkert är imellertid, att Shakspeare aldrig
för sin del erkände den sålunda utan hans vetskap
eller åtgörande utgifna diktcykeln, hvilken
dock vanligen finnes bifogad hans samlade skrifter.
Först år 1609, således vid slutet af skaldens
bana såsom verksam dramtiker i London, utkom
den första upplagan af dessa sonetter, 154 till antalet,
utgifven utan författarens tillåtelse, med titel:
»Shakespeares Sonnets. Neuer before Imprinted».
Förläggaren, som tecknade sig T. T., har genom
bokhandlar-registret befunnits heta Thomas Thorpe,
och att han var den verklige utgifvaren, utan att
skalden sjelf hade något med upplagan att befatta,
visar sig tydligt af en tillegnan, i hvilken icke
skalden, utan T. T. egnar boken åt M:r W. H.,
»the onlie begetter of these insuing sonnets». Dessa
ord hafva, sammanlagda med dikternas innehåll,
utgjort en hård nöt att knäcka för alla skaldens
kommentatorer.
Denna samling af 154 sonetter, som sålunda,
enligt hvad ofta tyckes ha varit fallet inom den
tidens engelska vitterhet, i en furtiv upplaga utgafs
af Thorpe, innehöll först 125 sonetter, tillegnade
en yngling, hvilken Shakspeare öfverhöljer med de
starkaste uttryck af sin kärlek (»love»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
