Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom det oupphörligt heter i texten), och hvilken
man velat göra till sonetternas »begetter»; vidare
en dikt i tre fyrradiga jambiska strofer till en ung
gosse (126); derpå 26 sonetter till en intagande,
men farlig qvinna (127—152), och sist 2 allegoriska
sonetter, tecknande Amors makt, begge af
ungefär lika innehåll (153 och 154). Man ser
äfven af denna sammanblandning af ämnen, att dikterna
ej kunnat vara utgifna af skalden sjelf, som
väl både skulle ordnat dem annorlunda, än nu
skett, och äfven verkställt ett noggrannare urval,
om han ens tillåtit deras tryckning, då deras
alldeles privata natur ådagalägges så väl af innehållet
som af Meres’ ofvan anförda ord, nemligen att
de cirkulerade bland skaldens enskilda vänner. I
detta hänseende äro särskildt de första 125 sonetterna
märkvärdiga. De visa sig vara tillegnade en
i hög grad älskvärd ung man, som dessutom tillhörde
den förnäma verlden och innehade en hög
social ställning; skrifna uppenbarligen på mycket
olika tider, framställa de skalden i sitt förhållande
till sin ömhets föremål, ibland såsom en åldrande
man emot den blomstrande ynglingen, hvilken han
vid olika tillfällen tillegnat dessa bevis på kärlek
och tillgifvenhet; ibland befinner han sig på resa
till och ifrån honom, och stundom störes det goda
förhållandet dem emellan af åtskilliga förtretligheter,
såsom svartsjuka, än på någon älskarinna,
än på andra skalder, som egna den unge mannen
sin hyllning. Egendomligast är att iakttaga
uttrycken af Shakspeares sorg öfver sin låga
ställning och hans stundom nog ödmjuka erkännande
af det ofantliga afståndet mellan honom och den
tillbedde. Om dessa uttryck af en nästan slafvisk
underdånighet såra oss, då vi tänka oss den mest
frisinnade och upplyste skalde-ande sålunda buga
sig inför den konventionella företrädesrätten, så
må vi på såmma gång komma i hog, att detta var
ett tidens lyte, liksom det äfven tillhörde den,
att med namnet kärlek beteckna det intima
förhållandet tvenne män emellan, hvilket ej heller
undgår att förefalla oss stötande. I alla händelser
kan skalden icke ställas till ansvar för sin tids
svaga sidor, liksom man också alltid bör taga i
betraktande, att han sjelf icke publicerat dessa
fullkomligt enskilda poetiska utgjutelser.
Men hvilken var denne bedårande yngling?
Detta är den fråga, som så lifligt intresserat
Shakspeares kommentatorer och, ehuru den för
njutande af sonetternas poetiska skönhet är af alldeles
ingen betydelse, dock kastat en egendomligt retande,
mystisk slöja öfver deras historia. År denne
»sweet boy» en verklig person, är han en allegori,
eller äro dessa utgjutelser endast poetiska fantasier?
Härvid hafva hufvudsakligen tvenne skarpt
hvarandra motsatta åsigter gjort sig gällande. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
