Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tider och med ingen annan afsigt än att lösa vissa
lyriska problem, tvärtom en större vexling i detta
hänseende med flit skulle varit från början åsyftad.
Huru vi vända oss, kunna vi således svårligen
komma ifrån, att dessa sonetter äro verkliga
dikter, eller förklarade bilder af en verklighet, som
skaldens fantasi för sina behof fritt användt och
format.
Den ordning, i hvilken sonetterna här meddelas,
är den ursprungliga, som de redan hade
Thorpes upplaga, hvarvid visserligen somliga, hvilka
utgöra variationer af samma tema, äro sammanförda,
medan deremot andra blifvit sammanställda med
alldeles främmande, och i allmänhet intet spår till
kronologisk ordning eller följd efter innehållet
kan upptäckas. Ogörligt lär väl äfven vara att
söka åstadkomma en sådan omställning eller att
den nu varande ordningen finna en bestämd plan.
Begge delarne har man dock försökt. Det senare
har gjorts af engelsmannen BROWN, som i en skrift
om »Shakespeares autobiographical poems» i Thorpes
tillfälliga ordning funnit ingenting mindre än en
dikt i sex afdelningar, innehållande en fullständig
lifshistoria, för hvilka det dock torde vara
öfverflödigt att här redogöra. Det förra har försökts
förnämligast af sonetternas berömde öfversättare i
Tyskland, Friederich Bodenstedt, hvilken först ur
»The passionate pilgrim» tillagt tvenne sonetter,
så att antalet blifvit 156, derpå delat dem efter
innehållet i 4 afdelningar, och bland dessa satt
främst de sista 26 sonetterna, som ha afseende på
skaldens förhållande till en älskarinna. Om äfven
detta senare till följd af dessa sonetters stil, som
företrädesvis rör sig med antiteser och concetti,
kan anses vara berättigadt, då dessa dikter troligen
tillhöra antalet af de äldsta bland dem, ger dock
denna omordning anledning till så mycket godtycke
och kan i så många hänseenden svårligen
försvaras, att det bästa torde vara, såsom äfven
Bodenstedts efterföljare Benno Tschischwitz
(1870) och Otto Gildemeister (1871) hafva gjort,
att behålla qvar den gamla indelningen och, så
vidt möjligt är, genom anmärkningar, hvilka alltid
bli nödvändiga, upplysa om det förmodade eller
gifna sammanhanget. Detta har äfven blifvit gjordt
i denna försvenskning af sonetterna.
Hvad dikternas poetiska form beträffar, var det
naturligt, att Shakspeare skulle upptaga sonettformen,
som under den starkt italianiserande riktningen
under drottning Elisabeths berömda tidehvarf
inom Englands vitterhet fått en vidsträckt
användning. Den försöktes först af den skald,
som står i spetsen för denna nya smakriktning,
nemmmligen lord Surrey, hvars 1557 efter hans död
utgifna dikter äfven innehålla sonetter, ehuru i
en form, som redan afviker från den stränga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
