Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maniererade stilen fram till en fri och naturlig form
för en klar uppfattning.
Men äfven med dessa tidslyten, äfven med den
ofullständiga ordningen och bristen på utgallring,
äro dessa dikter väl värda att kännas af hvar och
en, som älskar Shakspeare. Att hans sonetter
lemna alla öfriga engelska samlingar långt bakom
sig, äfven Spensers, har redan bifvit nämndt, och
vi må i detta hänseende blott påminna om följande
omdöme af Dyce: »In the general excellence of
these sonnets, — in their depth of thougth, their
tenderness, their picturesqueness, their grace, their
harmony, — we forget their occasional conceits
and quibbles: and, indeed, no English sonnets are
worthy, in all respects, of being ranked with
Shakespeare’s, if we except the few by Milton, —
so severe and so majestic.» — Vi tro oss för vår
del kunna tillägga, att förmodligen intet land eger
en sonettsamling af sådant både relativt historiskt
och absolut poetiskt värde som Shakspeares, ty
ingenstädes inom denna svåra och genom sin
bestämda längd af fjorton rader i grunden äfven
otjenliga form, som tvingar tanken att antingen
tränga sig tillsammans eller vidga ut sig inom den
gifna ramen, är med sådan konstnärlighet och
oftast äfven så naturligt och otvunget ej blott ett
enkelt, utan äfven ett skrufvadt och tillspetsadt
innehåll ordnadt och framstäldt. Derför ha äfven
Shakspeares sonetter, utom den eggelse, de
erbjudit genom den i dem liggande, ofvan betecknade
literära gåtan, alltid utöfvat stark dragningskraft
på alla, som något sysselsatt sig med skalden,
hans lif och diktning, hvarför de äfven i
öfversättning införlifvats med flere af kontinentens
språk. Så äro de på fransk prosa öfversatta af
Victor Hugo, och de hafva i Tyskland blifvit åtskilliga
gånger återgifna: 1836 af Regis, 1840 af Wagner,
vidare af Jordan, Gelbcke och Bodenstedt, hvars
förtyskning af sonetterna är särdeles berömd, ehuru
den nu mera mera fullt torde motsvara sitt rykte,
samt senast af Tshischwitz och Gildemeister,
af hvilka isynnerhet den senare är en mästare i
förmågan att nästan ord för ord följa sin förebild
i spåren. Af de nämnde är det isynnerhet Bodenstedt
och Gildemeister samt jemte dem Delius,
hos hvilka den svenske öfversättaren står i skuld
för mången upplysning angående tolkningen af det
stundom rätt dunkla originalet. Från den förres
tydning har han dock ofta haft anledning att
afvika, från den senares blott någon enda gång.
Som ofvan nämndes, har Bodenstedt ur »The
passionate pilqrim» tillagt tvenne sonetter, hvilka
han ej utan anledning antager sammanhöra med
den stora samlingen. Då de imellertid vanligen
icke räknas dit, men det oaktadt en eller annan,
som känner Bodenstedts öfversättning, ville ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
