- Project Runeberg -  Sonetter /
20-21

(1871) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven dessa försvenskade, meddelas de här nedan.
Den ena af dessa, som inleder sonetterna i
Bodenstedts öfversättning med dess färändrade ordning,
återfinnes under III i samlingen »The passionate
pilgrim»,
och har äfven blifvit använd af Shakspeare
i »Love’s labour’s lost» (Kärt besvär förgäfves),
der den läses i fjerde aktens första scen:

Har ej ditt ögas himla-retorik,
Mot hvilken inga jordens grunder duga
Förledt min själ till svekfull politik?
Ostraffadt dock man kan för din skull ljuga.

En qvinna jag försvor, men jag vill styrka.
Då du gudinna är, det var ej dig
Min ed var mull: dig skall man himmelskt dyrka;
Men är du min, förtas all skuld hos mig.

Min ed var luft, och luft är endast dimma:
Du, sköna sol, som skiner på min jord,
Min dim-ed skingrat, att i frihet glimma.
Och ditt är felet, om jag bröt mitt ord.

Men är det mitt, — hvem vore ej så vis
En ed att bryta för ett paradis?


Den andra, som hör till Shakspeares vackraste
lyriska skapelser, återfinnes under VIII i »The
passionate pilgrim»
och eger sin märkvärdighet
som ett af de många bevisen för, huru stort värde
Shakspeare alltid satte på musiken, hvilken han
här jemför med poesin, samt huru stor aktning
han hyste för sin ypperste skaldekamrat under det
stora tidehvarfvet, Edmund Spenser, hvilken här
är poesins målsman, medan musiken representeras
af Dowland, en berömd musiker och lutspelare
under drottning Elisabeths tid:

Om dikt och tonkonst troget ena sig
i ljuflig syskonkärlek med hvarandra,
Då fins det kärlek mellan mig och dig.
Förty du älskar en och jag den andra.

För dig är Dowland kär, som locka kan
Med himmelskt spel ur lutan trolska toner;
För mig är Spenser verldens förste man,
Hvars djupa dikt mig för till högre zoner.

Du lyssnar helst till melodiers språng,
När Phoebi lyra dig i välljud sänker;
Men höjer guden sjelf sin höga sång,
I himmelsk fröjd han då min ande dränker.

En gud för båda, så som skalden sagt, —
Ni två ett hjerta för hans dubbla makt!


Sist må nämnas, att i afseende pa teckningen
af Shakspeares namn, hvari nu mycken olikhet
råder, öfversättaren i likhet med Ulrici och flere
engelske författare äfvensom Hagberg i hans
öfversättning af skaldens dramatiska arbeten ansett sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:11:08 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sonetter/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free