Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
När fyrti vintrar lägrats på din hy
Och gräft löpgrafvar på din skönhets gärde,
Då skall din ungdomsskrud, som nu är ny,
Bli som en sliten klädnad utan värde.
Tillfrågad då: »hvad blef din skönhets mål,
Hvar är din rikdom från din ungdoms dagar?»
Att säga, i ditt ögas djupa hål,
Det vore skamligt synd mot lifvets lagar.
Men pris har du förtjenat för skönhets bruk.
Om du kan svara: »detta barn skall qvitta
Min räkning, när jag gammal blir och sjuk.»
Som arfving till din skönhet skall det sitta.
Det är att nyfödd bli, fast gammal allt,
Att se sitt blod varmt, när det kännes kallt.
3.
I spegeln se och säg din bild så fager:
»Nu är det tid att forma om dig visst.»
Gör du det icke, verlden du bedrager,
Och sin välsignelse en moder mist.
Ty hvilken jungfru, nu en oplöjd hage,
Försmådde gifva dig din kärleks kraf?
Och hvar fins väl den för sig sjelf så svage,
Att han vill bli sin egenkärleks graf?
Du är din moders spegel, och du väcker
Hos henne minnet af en vår så blid:
Så sjelf en gång i ålderns dar du sträcker,
Trots rynkor, blicken mot din gyllne tid.
Men om du lefver, att af ingen minnas,
Dö ensam, och din bild skall snart ej finnas.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
