Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18.
Skall med en sommardag jag dig jemföra?
Du är dock mera mild och älsklig än.
Majs ljufva knoppar brukar stormen störa,
Och sommarns fröjd — hvad är så kort som den?
Ibland för häftigt himlens öga glöder,
Ibland dess guldblick är af dimmor gömd;
Ja, hvarje skönhet, som naturen föder,
På något vis är till förändring dömd.
Men aldrig skall din sommarglans förflyta
Ej du förlora skall hvad skönt du fått,
Ej i sin skuggverld döden med dig skryta,
Då med min dikt odödlighet du nått.
Så länge menskor andas, ögon skåda,
Så länge lefver den, med den — I båda.
—
19.
Du glupska tid, gör slö hvar lejontass,
Låt jorden sina foster sjelf föröda,
Ur tigerns käft bryt tanden, hvit och hvass,
Låt åldrig Phoenix på sitt bål förblöda!
Gif glad och sorglig dag, när bort du går!
Gör hvad du vill, du tid på flyktig vinge,
Åt verlden och dess fröjd, som ej består, —
Blott i ett enda fall din lust du tvinge!
Gräf ej ditt märke i min älsklings hy,
Drag inga streck i den med åldrig penna.
Uti ditt lopp du må från honom fly,
Att tid, som blir, ett ideal må känna.
Dock, gör ditt värsta, gubbe, — trots din vigt,
Han evigt ung skall lefva i min dikt.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
