Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30.
När för ett råd af ljufva, tysta drömmar
Jag kallar minnet fram af ting, som flytt,
Då suckar jag, att allt ifrån mig strömmar,
Och tidens fart mig smärta gör på nytt.
Då svämmar ögat upp, ovant att flöda,
För mången vän, omsvept af dödens natt,
För kärleks längese’n förgätna möda,
För mången dyr, men svunnen bilderskatt.
Då lefves om igen den gamla sagan,
Och tungt från qval till qval jag täljer om
Den dystra räkningen af klagad klagan,
Som om jag nu den obetalt bekom.
Men tänker jag på dig, min vän, utjemnad
Är genast all förlust och sorgen lemnad.
—
31.
De hjertan gömmas alla i ditt bröst,
Som jag trott döda, då jag dem har saknat;
Der herrska kärlek och all kärlekströst
Och alla vänner, som ur grafven vaknat.
Hur mången helig och andäktig tår
Har ömsint kärlek stulit ur mitt öga,
En gärd åt någon afdöd, som nu står
Dold i ditt bröst och blott aflägsnad föga.
Du är den graf, der de, som jordats, bo,
Behängd med minnen af försvunna vänner,
Som all sin del i mig dig anförtro:
Hvad förr var mångas, nu blott dig erkänner.
De käras bilder ser jag nu i dig,
Och du med dem är allt i allt för mig.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
