Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38.
Kan sångmön sakna ämne att besjunga,
Då du än andas, du, som för min dikt
Dig sjelf som ämne lägger på min tunga,
För hvardagssånger af för mycken vigt?
Dig sjelf du tacka må, om du hos mig
Har funnit något, som är läsning värdigt;
Ty hvem kan icke skrifva skönt om dig,
Då diktens lif först genom dig är färdigt?
Den tionde bland sångens mör du blifve,
Mer värd än de, som hjelpa rimmarnöd;
Och den dig ropar an, du honom lifve
Att skapa rytmer af evärdlig glöd.
Undgår min enkla sång kritikens ris,
Då vare mödan min, men ditt allt pris.
—
39.
Hur skall ditt lof i toner värdigt klinga,
Då du den bättre delen är af mig?
Hvad kan af eget pris mig sjelf jag bringa?
Och prisar jag ej blott mig sjelf i dig?
Just derför låt oss begge lefva skilda,
Och låt vår kärlek ej mer heta en;
Ty så skall lättare den gärd jag bilda,
Som jag är skyldig egna dig allen’.
O, hvilka qval skilsmessan gåfve se’n,
Om ej deri en ljuflig frist jag funne
Att nöta tid med tankar på min vän,
Och tid och tankar ljufligen förrunne.
Om den ej lärt mig dela en i tu, —
Jag med min lofsång här, i fjerran du!
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
