Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40.
Tag alla dem jag älskar, ja, tag alla
Hvad har du mera än förut ändå?
Ej en, som du kan verklig kärlek kalla,
Ty allt, hvad mitt var, det var ditt också.
Om du för min skull henne från mig tager,
Jag kan ej tadla dig, då din hon är;
Men tadlad blir du, om du dig bedrager
Och nyckfullt skyr, hvad nu din själ begär.
Din stöld, du hulda tjuf, vill jag förlåta,
Fast all min fattigdom jag mister, jag;
Och dock, du vet, är skäl att mer begråta
Kärlekens svek än hatets öppna slag.
Du täcka sjelfsvåld, sjelfva synden klär dig;
Dräp mig med trots, blott jag får städs bli när dig!
—
41.
De vackra snedsprång, du ibland begår
I öfverdåd, när mig du glömt för andra,
Anstå din skönhet väl och dina år,
Ty frestelsen är med, hvart du vill vandra.
God är du — derför eftersträfvansvärd;
Skön är du — derför hotad lätt af fara;
Och hvem af qvinna född i denna verld
Är barsk nog till att fly en qvinnas snara?
Och dock jag ber: fly det, som tillhör mig,
Och näps din ungdom och din fagra yta,
Som ledt dig fram på denna irrings stig,
Dem du blir nödd en dubbel tro att bryta:
Först hennes, som din skönhet drar till sig,
Så din, då du dermed är falsk mot mig.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
