Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44.
Om kroppens tunga lemmar vore tankar,
Den stygga rymden stängde ej min färd,
Ty, trots allt afstånd, då jag fällde ankar
Hos dig, om ock vid gränsen af en verld.
Hvad brydde mig, om ock min fot vid randen
Af jordens yta stode skild från dig?
Ty tanken ilar öfver hafven, landen,
Så snabbt, som han en ort kan tänka sig.
Men ack, den tanken, att jag ej kan storma
Milslängder bort till dig, den blir min död.
Ty Gud af jord och vatten täckts mig forma,
Och tiden ensam lindra kan min nöd;
Af deras tyngd blott alstras tunga tårar,
I dem af begge jag en åtbild spårar.
—
45.
De andra två, lätt luft och eld så skär,
De följa dig, hvarhelst jag än må bida;
Luften min tanke, elden mitt begär,
Än hit, än dit i hastig fart de glida.
När dessa lätta element ha gått
Till dig med helsningsord, som vänskap bringar,
Då sjunker jag, stödd af de andra blott,
Till döden ned, och svårmod mig betvingar;
Tills lifvets harmoni de åter frälsa,
De lätta bud, som återvändt från dig,
Och komma hit just nu samt om din helsa
Ditt välbefinnande berätta mig.
Deråt jag fröjdas, men en stund allenast:
Jag sänder dem tillbaks — och sörjer genast.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
