Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54.
Hur mycket skönare tycks skönhet blifva,
När troheten dess ljufva prydnad är;
Skön rosen syns, men mer den mäktar lifva
Med ljufva doften, som den i sig bär.
Har nyponbusken ej så herrlig drägt
Som nå’nsin rosen, när af doft hon droppar?
Den gror med taggar, och för sommarns fläkt
Den öppnar lika lekfullt sina knoppar.
Dock, den har ytan blott, hvarpå vi blicke,
Och derför är den glömd och blir till stoft,
Försmådd af andra. Så gör rosen icke:
Den blir i döden sjelf till ljufligt doft.
Så, yngling, när din skönhet är förgången,
Din trohet skall som doft bo qvar i sången.
—
55.
Ej marmor eller gyllne monument
Skall öfverlefva, hvad jag mäktigt diktar,
Och du skall stråla mera klart i prent
Än sten, som dock för tidens verkan svigtar.
Om krigets härjning ned statyer slår,
Och uppror fasta murar kan förstöra,
Ej svärdets udd, ej krigets låga rår
Ditt minnes friska telning att förgöra.
Trots döden och fiendtlig glömskas art,
Skall du gå fram; det ljus, på jord du tände,
Skall för all framtids ögon lysa klart,
Tills menskoslägtet dör med verldens ände.
Ja, tills du uppstår sjelf på domens dag,
Du lefver i min sång och i mitt jag.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
