Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56.
Förnya, ljufva kärlek, kraftens mått,
Att den ej sägs bli slö förr än din hunger,
Som hvilar nu, då den lystmätet fått,
Men snart igen sin gamla visa sjunger.
Var du som han! Fastän du fyllt i dag
Ditt öga, tills det blundar utaf mättnad,
Se dig i morgon kring med friska tag,
Och gif dermed din kärleksande lättnad.
Skilsmessans sorgtid blir som hafvet just,
Som brud och fästman från hvarandra håller:
Se’n de gått dagligt ned hvar till sin kust,
Tänk återseendet, hvad fröjd det våller!
Den blir en vinter, full af obehag,
Som trefalt eftertrådd gör sommarns dag!
—
57.
Hvad bör väl som din slaf jag annat sköta,
Än akta på, när du en vink mig ger?
Ej har jag någon dyrbar tid att nöta,
Ej tjenst att göra, utom när du ber.
Ej knotar jag, att timmen ej har ände,
När jag på klockan vakta skall för dig,
Och ej skilsmessan blir för stort elände,
När du ibland farväl har sagt åt mig.
Ej med en svartsjuk tanke jag dig kränker
Och frågar, hvad du gör och hvart du far.
Nej, som en stackars slaf jag endast tänker,
Hur säll den är, som nu till gäst dig har.
Så trogen narr är kärlek, att ej illa
Den tycker ens dig handla i din villa.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
