Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
76.
Hvi är min vers så arm på nyhets prakt,
Ej vexlande och brokig som hos mången?
Hvi har jag ej med tiden vinn mig lagt
Om modets stil och utländsk snitt på sången?
Hvi skrifver jag blott om ett enda jemt
Och klär i ökänd klädnad mina rader,
Så att hvart ord, jag sagt, mitt namn har nämnt
Och visat genast, hvilken är dess fader?
Se, ljufva vän, jag skrifver städs om dig,
Om dig och kärlek handlar hvarje visa.
Att göra gammalt nytt, bäst lyckas mig,
Och hvad jag prisat förr, att åter prisa.
Som soln är ny och gammal hvarje dag,
Så slår min kärlek evigt samma slag.
—
77.
Hur skönhet flyr, din spegel kan dig lära,
Solvisarns gång, hur fort minuten går.
Din andes pregel denna bok skall bära,
Och nu deraf du denna lärdom får:
Erinring ge om grafvens öppna munnar
De skrynkor, du i trogna spegeln ser;
Solvisarns stilla skugga dig förkunnar,
Hur tiden flyr mot evigheten ner.
Se, hvad ditt minne ej behålla vill,
Förtro åt dessa blad, — och der du finne
De barn igen, som hört din hjerna till,
Att bilda ny bekantskap med ditt sinne.
Derför, så ofta du dem nyttjar klok,
Du sjelf har gagn och riktar ock din bok.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
