Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84.
Hvem säger mest? Hvem kan väl mera säga
Än detta stolta lof: blott du är du?
Deri är allt förborgadt, som vi ega
Till hjelp att se, hvem mest dig liknar, ju.
En stackare den skald, som ej har makt
Med någon smula glans sitt ämne måla;
Men den, som dig besjunger, — om han sagt,
Att du är du, så bör hans visa stråla.
Om blott dig sjelf han återgifva ville,
Och, som ditt väsen är, så klart han skref,
Då gaf kopian ära åt hans snille,
Och öfver allt hans stil beundrad blef.
Du till din skönhets lycka lagt ett bann:
Du älskar ros, som ej dig rosa kan.
85.
Min sångmö håller sig beskedligt tyst,
Då andra skalder komma, rikt utstyrda,
Och lägga ned för dig, hvad fram de kryst
Af frasers prål, från alla Muser hyrda.
Jag älskar tankar, andra älska skrift,
Och lik en klockare jag amen messar
Till hvarje hymn, som med välspetsadt stift
I prydlig form ett vant geni frampressar.
Jag säger vid ditt lof: »ja, det är rätt!»
Och kunde väl det högsta lof föröka:
Dock blott i tanken, — men det är dess sätt,
Att ila främst och sedan ord sig söka.
Så hedra dem för ordens herrlighet,
Mig för min stumma tankes ärlighet.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
