Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124.
Vore min kärlek blott ett rangens barn,
Då irrade den kring, ett skyddlöst väsen,
En lyckans kastboll, snärjd i tidens garn,
Bland blommor blomma eller gräs bland gräsen.
Nej, långt den dväljs från alla ödets slag;
Den suckar ej i prakt, den skall ej falla
För hugg, som äro slafvars obehag,
Hvartill nu tidens mode oss tyckes kalla.
Den liknar icke kättersk politik,
Som blott till några timmars tjenst man lurar,
Men ensam står den med sin klokhet rik, —
Gror ej i hetta, dränkes ej i skurar.
Att vittna det, du tidens narr, stig fram,
Som dör gudsnådlig, se’n du left i skam!
—
125.
Jag skulle då din kröningshimmel bära,
Jag ytligt hedra dig med yttre prål,
Och dig med verk för evigheten ära,
Som dock bli frätande förvittrings mål?
Hur mången såg jag ej, som uppgett staten,
Se’n han betalt, mer än han bort, på prakt, —
Från läckra mål i saknad nu af maten,
I fåfängt lif till tiggarstafven bragt!
Nej, låt mig hyllning i ditt bröst dig skänka!
Mitt offer, armt, men fritt, erbjuder sig:
Det vill med svek ej eller konst dig kränka,
Det vill blott dubbelt byte, — mig för dig.
Försvinn, förtal! Ett troget sinne trotsar
Din makt som mest, när mest du herrska låtsar.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
