Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128.
Hur ofta, när du svärmar i musik
Och öfver lyckliga tangenter flyger
Med lätta fingrar, samt, på välljud rik,
Din harmoni in i mitt öra smyger,
Har jag mot klaffarne ej afund känt
Som fått i flygten bära handens börda,
Då mina läppar, som af blygsel bränt,
Sett på, hur trä har deras lön fått skörda.
Helt visst de bytte för en sådan lycka
Med dansande tangenter plats på stund,
Då dina fingrar älska att dem trycka
Och hylla dödt trä mera än min mun.
När lumpna klossar få så sälla vara, —
Låt dem din hand, mig läppen kyssa bara.
—
129.
Lifskraftens ödande i skamlig yrsel
Är lusta, bragt till dåd; på förhand re’n
Är hon menedig, mordisk, utan styrsel
Vild, rå och grym, omåttlig och gemen;
Knappt smakad, strax föraktad och förbrukad;
Ursinnigt åtrådd, men knappt nådd, ändå
Ursinnigt hatad, — lik en lockmat slukad,
Som gör den galen, hvilken smakt derpå;
Vild i begär, vild, när den nått sin ände;
I går, i dag, i morgon utan töm;
I njutning sällhet, efter den elände;
Förut — en lockfull fröjd, förbi — en dröm.
Det vet all verlden, — dock ej en, som flyktar
Från himmel, som med slikt ett helfvet lyktar!
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
