Print (PDF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52. Står ej i sammanhang mod någon föregående
eller efterföljande, utan utgör troligen, enligt
Gildemeisters antagande, svar på en annan sonett,
hvilket äfven antydas genom det »So», hvarmed
dikten börjas. Liknelsen med de sällan återkommando
högtidsdagarne finnes äfven i »Henrik IV», första
delen, 8 akt., 2 scen.
53—55. Bilda tillsammans ett helt, prisande vännens
trohet oeh skönhet i förening, samt i den sista
lofvande honom odödlighet i skaldens sång med toner
af mäktig klang och med en tillförsigt, som egnar
den om sitt snilles makt fullt medvetne skalden.
57 oeh 58. Begge sonetterna höra tillsammans
genom ämne och ton: skalden förödmjukar sig
till att anse sig som den älskades slaf,
hvilken ej har rätt att af sin herre fordra
någon räkenskap, och som i allt underkastar
sig hans vilja. Gildemeister finner dessa dikter,
om de skulle ha afseende på verkliga förhållanden,
gifva en sorglig bild af Shakespeares karakter.
Ja, om de skulle tagas alldeles efter orden. Men
de framträda synbarligen såsom hyperboliska uttryck
för skaldens känsla, såsom äfven den nämnde författaren
vill, och de gifva en till sin yttersta spets drifven
bild af det sätt, hvarpå skalden kände sitt hjerta
bundet vid den älskade. Oaktadt denna öfverdrift i
tonen, behöfva dikterna derför icke vara ett blott
fantasispel, på samma gång ett antagande af deras
sammanhang med verkligheten icke behöfver nedsätta
skaldens karakter.
60. Anslår samma tema som i 18 och 19. men i ännu
mäktigare ackordgångar.
61. Åter ett förut behandladt tema: motivet är
nemligen det samma som förut är varieradt i 27
och 43, blott med den skilnad att i stället för
verkliga drömmar skalden nu plågas af syner i
vaket tillstånd.
62. De följande sonetterna, 62—75, utgöra en
afdelning för sig. De flesta behandla alltings
förgänglighet och verldens uselhet och förderf,
i vemodiga och äfven dystra toner. I tankedjup
och högstämd lyrisk flygt äro de att räkna som
de yppersta i samlingen. Gildemeister tager
anspelningarna på skaldens ålder såsom endast
licentia poetica och anser honom, när dessa
dikter skrefvos, knappt ha varit 30 år. De skulle
således varit skrifna före 1594. Härtill finnes
dock ingen giltig grund. Af inre orsaker torde
de med allt skäl kunna tillskrifvas skaldens
mognaste tid, då han mellan 40 och 50 år såg
lifvet i mörka dagrar, såsom äfven fallet är
i hans senaste dramatiska dikter. Här som der
äro concetti förvisade, och i deras ställe har
han satt den klaraste form som uttryck åt det
tankedigra och djupt känslofulla innehållet.
Detta gäller de flesta, om ej alla, hit hörande
dikter; redan förut hafva några sådana förekommit
(29—32, 60) och längre fram finnas äfven beslägtade
(81, 110—112, 121, 129, 146).
64 och 65. Sammanhänga omedelbart med hvarandra.
66. »Allt detta» hänvisar på den följande listan öfver
menskligt elände. Att observera äro åttonde och nionde
raderna, i hvilka man anmärkt såsom egen en hos Shakspeare
sällan förekommande häntydning på politiskt missnöje.
Likaså har påpekats likheten mellan denna berömda
sonett och Hamlets monolog: »Att vara eller icke vara».
67 och 68. Begge sonetterna höra tillsammans och
ställa vännens enkla naturlighet mot samtidens
lastfulla flärd. Shakespeare ifrar här liksom på
flere ställen (t. ex. i »Köpmannen från Venedig»,
3 akt. 2 scen.) mot smink och peruker. Blonda
peruker med rödaktig anstrykning blefvo nemligen
moderna vid hofvet och i den fina verlden, sedan
man fann på att sålunda smickra drottning Elisabeth,
hvilken, som bekant, hade rödaktigt hår. Derpå
häntyder i 68 uttrycket om »de gyllne flätorna»,
som man klippte från de döda (the golden tresses
of the dead).
69 och 70. Höra icke så nära samman med de dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
