- Project Runeberg -  Sonetter /
188-189

(1871) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

188 189
omgifvande. En slående bild i 70, fjerde raden, om kråkan,
som höjer glansen af himlens färg!
73 och 74. Bilda ett. strofpar; den första en bitter
sjelfhetraktelse, den andra en tröstfull vändning till det
bättre jaget med förakt för det jordiska. GILDEMEISTER
finner deremot skaldens liknelse, i hvilken han jemför sig
sjeif me(I (len höstliga skogen, orimlig.
76. Från och med denna sonett till och med 86 räc-
ker en ny sammanhängande kedja af (likter, me(l undantag
af 77 samt 81, som stå enstaka för sig sjelfva. Temat är
förhållandet mellan skaldens konst och hans vänskap samt
vännens ställning till andra skalder, hvilka framställas som
SHAKSPEAREs rivaler. Här känner man kanske mer än an-
nars den nödvändiga tillvaron af en verklig hakgrnnd för
sitnationen. 1 76 er skalden en märklig nrsäkt för sitt
från modepooterna skiljaktiga enkla skrifsätt. samt för sin
brist l)å vexliug i ämne.
77. Denna sonett. tyekes ha såsom l)oetisk tillegnan
medföljt. en anteckningsbok, ty sådana vore den tiden myc-
ket hrukliga. Vi påminna om den memorandum-hok (taUes»
SIIÅKSPEARE låter hAMLET begagna i 1 akt. 5 scen. Så
äfven i 122 längre ned.
78 och 79. Här börjar nu (len nämnda rivaliteten att
fram lysa.
80. Ett högre snille» (ö better spirit~ har af olika
kommentatorer hlifvit olika utt.ydt. Af SIIAESPEARES sam-
ti(la skalder har man tänkt. på SPENsER, DstAYToN DANIEL
och äfven MAitLowE. På den senare har man särskildt velat
hänföra 86. Lämpligast torde väl vara att tänka på SPEN-
SER, för hvilken SHAKsI>EAEE i den i inledningen anförda
sonetten ur » T/w 7)U&Sionate piigrho» yttrar så stor vörd-
nad, ehurn man icke vet, att denne egnat någon förnäm
ung man sin hyllning. Bäst. torde vara att erkänna, att
nyckeln till gåta.n är förlorad, ehuru väl man måste antaga,
att verklighet lig~er till grund för framställningen; utan
ett sådant antagande blir den i dikten luftigt kända och
kraftigt utförda bilden väl omöjlig att förklara.
81. Denna sonett ansluter sig till 18, 19, 60 och lik-
nande, och står med öfriga till denna cykel hörande so-
netter icke i något närmara sammanhang. »Du gömmes
efterverldens ögon», nemligen som en gång läsa denna sång.
82 och 83. Höra tillsammans. Vännens skönhet och
dygd behöfva ej retoriskt smink. 1 heg~e förekomma ut-
fall mot tidens floskelpoesi.
86. »Hans stolta diktnings fulla segel» liksom ock
»hans själ, af andar lärd att skrifva» har tolkats på MAR-
LOWES pompösa stil och hans bekanta drama »Doktor Fhust».
Dessa andar, som hjelpa rivalen, betecknas sedan ironiskt
som tomtar, och sist talar skalden om hjelpen såsom kom-
mande från en familjenisse (famiiiar ghostf 1 näst sista
raden förekomma orden »jil’d up his line», hvilka af alla
kommentatorer och i alla öfversättningar återgifvas med
»filade hans vers». Imellertid gör Tscrnscitwvrz med rätta
den anmärkningen, att »flie» väl kan betyda »polish»,
men »file up» icke, hvartill vi kunna lägga, att i sådant fall
väl »lines» borde stått i stället för »line». 1 öfverensstäm-
melse med den i sonetten använda liknelsen om strid, som
antydes sist genom ordet »se, er», bör »line» tagas som
slagtlinie, led, och »fil’d» enligt CoLLIERs förslag utbytas
mot »fihl’d», så att raden, i stället för att heta i vanlig
öfversättning: »när da nedlät dig hans vers att fila», bör
blifva: »när du nådigst i hans led dig ställde».
87. Sluter sig till 49. hvars tema varieras till och med
93. Dessa sonetter kunna för öfrigt, liksom många andra,

lika väl tänkas egnade åt en qvinna som åt en ung man.
1 87 är det qvinliga rimmet ovanligt öfvervägande.

89. Det enda, som kunde göra mindre troligt, att här
menades ett kärleksförhållande till en qvinna, vore det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:56:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sonetter/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free