- Project Runeberg -  Sonetter /
192-193

(1871) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

192

skildring af den äkta, orubbliga kärleken, och är denna
teckning falsk, säger skalden, da återkallar han allt, bvad
han förr skrifvit om kärlek, och ingen mcnniska på jorden
har då någonsin älskat. En sådan försäkran kan ej vara
gjord för skenets skull eller blott såsom en förberedelse
till den spetsfundiga point, som slutar 117. 1)enna är tvärt-
om att anse som en annan sida af saken. sedd från en syn-
punkt, som ej kan kallas den trogna kärlekens- Det är
lättsinnets advokatyr, det svaga hjertats erkännande af sin
pligt, men också dess försök att värja sig mot samvetets
anklagelser. 1 så fall är äfven denna sonetts innehåll lika
allvarligt menadt som den föregåendes. Skalden må sjeif
ha erfarit det eller funnit det hos någon nnnan: lika godt.
det är i alla händelser en fln och psykologiskt sann teck-
ning, värdig den, som från så många olika sidor vetat att
uppfatta kärleken.
118 och 119. Höra tillsammans genom ämnets art och
bebandlingens mästerskap. 1 118 är en drastisk. men kraf-
tigt talande bild y~)perligt genomförd för att visa en sida
af kärlekens öfverdrift: i 119 äro flere gripande och sanna
drag använda i samma ändamål. men begge mynna de ut
advokatoriska spetsfundighetel. Imvarmed liksom i (le före-
gående det svaga och syndiga bjertat vill lura sig sjelft
och döfva (leo sanna känslans förebråelser.
120. Slutar serien med en llp~)görning mellan 1)altel’nm,
hvarvid den enes felsteg får (1vitta (len andres.
121. En af de allvarligaste sonetterna. riktad mot
veridens falska sätt att dömuma, som sammanblandar verk-
lig dålighet med såda~it, som beror l)å sinnet, pa »det heta
blod, jag fått» (iny sporttce biood~.
122. Skalden har fått en anteckningsbok. »tcibie»», af
vännen: denna har han skänkt bort, och för att ui-säkta sig.
gör han en dikt, hvilken vänder saken till den största artig-
het för don, som egentligen deraf skulle känna sig förnärmad.
193

123—125. Samma tema genomgår dessa sonetter: skal-
den lofsjunger sin egen trohet, som trotsar tiden och häf-
derna. Den är icke »ett rangens barn» (a childe of 8tc(te~>,
heter det i 124, d. v. s. den är ej beroende af vännens höga
hörd och ställning; och den är ej heller i behof af yttre
hyllning, utan består i inre kärleksoffer, tvärt emot hvad
förtalet menat, säges det i 1%.
126. Är ingen sonett, utan en lyrisk dikt i 3 fyr-
radiga strofer, rimmade parvis.
127. Med denna sonett börjar den serie af 26 dikter,
som äro tillegnade en älskarinna. ilvem hon varit, kan na-
turligtvis ej afgöras, blott att hon varit mörk (hvilket gifvit
anledning till och med att antaga henne vara en mulattska),
att hon varit förförisk och särdeles farlig. MASSEY, som
antager dessa dikter skrifna för lord PEMBEOKES räkning,
anser dem tillegnade den sköna och lättsinniga miss PENE-
LOPE Rocor, till hvilken lorden stod i ett ömt förhållande.
ett antagande, som dock skulle sätta en långt svårare fläck på
SHAKSPEARES karakter, än om han sjelf, som sannolikt är,
varit slaf och våndats under en ovärdig passion. 1 origi-
nalet är »black» användt i dubbel mening, såsom både svart
och ful, »fair» såsom både blond och skön.
128. En af de berömdaste sonetterna i samlingen.
Det instrument. hvarpå den sköna spelade, var den i Eng-
land s. k. » Virginal» eller spinett, ett slags klaver.
129. Något påpekande af denna sonetts märkvärdiga
psykologiska djup torde ej behöfvas.
130. Att jemföra med 21. 1 begge samma fiendtlighet
mot öfverdrift i användande af epitet och liknelser.
133 och 134. Begge utgöra en behandling af samma
tema, som förut varit föremål för sonetterna 40—43, ehurn
olet här är älskarinnan. som eröfrat vännen.
135 och 136. Begge sonetternas form och innehåll
S/wksjeaes $onetter. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:56:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sonetter/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free