Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
respektabla pressen i vårt land beträffar; och hvad den
andra säger, torde främmande makter ej bry sig om.
Men denna af klokhet och vett förestafvade
återhållsamhet utesluter för ingen del en öppen
diskussion om landets utrikespolitiska läge, om grannarnes
militära dispositioner och sannolika syften m. m.
Uti de stora ländernas press förekomma så godt
som dagligen betraktelser öfver ett eventuelt krig
med den eller den grannstaten, utan att detta i
ringaste mån stör grannsämjan folken emellan eller
betraktas som tecken till ovänskap. Man finner å
ömse sidor en dylik diskussion helt naturlig och tar
icke humör för det.
Det är därför en fullständig missuppfattning, att
man i Sverige icke skulle våga tala om grannarne
och de utrikespolitiska faror, som från dem kunna
hota, utan att detta skulle väcka ond blod och skada
landet. Tvärtom lär just på det håll, hvarifrån
sådan fara kan hota, strutsens bekanta sätt att slippa
se den och tystnaden, väcka ringaktning. Och först i
ringaktningens spår följer den verkliga faran, medan
däremot ett öppet tal om de möjligheter, som
föreligga, inger respekt. Ty det visar mod att se faran
i ögonen och beslutsamhet att möta den.
Om sålunda hänsynen till främmande makter
icke bör lägga munkafle på oss, utan rätt besedt
snarare bör komma oss att frimodigt yttra oss om
vårt förhållande till dem, så är detta för vår egen
skull och för att öppna det meniga folkets ögon
för dessa ting en lifsangelägenhet såsom intet annat.
Det svenska folket har under den långa
fredstiden upphört att intressera sig för utrikespolitik;
ja, känner nu endast obehag af att påminnas därom.
Vi fördes efter stormarna i 1800-talets början in uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
