- Project Runeberg -  Svensk och nordisk utrikespolitik /
5

(1912) [MARC] Author: Pontus Fahlbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett lugnvatten, där man ingen känning hade af
rörelserna på världshafvet. Förlusten af Finland och
Pommern befriade oss från den omedelbara
kontakten med de två uppåtsträfvande makterna,
Ryssland och Preussen, medan unionen med Norge, på
samma gång som den ohjälpligt försvagade vår
gamla trätobroder Danmark, gaf trygghet i väster.
Sedan efterdyningarna af 1814 års händelser (tvisten
om Norges deltagande i den danska statsskulden)
lagt sig, lefde vi ensamma med unionsbrodern på
den Skandinaviska halfön, som snäckan i sitt hus,
oberörda af bullret därutanför. Visserligen drog
Danmarks konflikt med de tyska upprorsmännen 1848
Sverige åter in uti en utrikespolitisk aktion, ehuru
af ringa betydelse. Men hvarken Krimkriget
1853—56 eller Danmarks krig med Preussen—Österrike 1864
föranledde annat än neutralitetsförklaring och
non-interventionspolitik. Sedan dess har Sverige icke
haft något mellanvarande med ett annat folk af
någon betydelse utom det, som unionen medförde.
Och ehuru detta icke var vidare behagligt i f. a.
Norges ideliga oro, hvars rätta innebörd — ut ur
unionen — man aldrig ville tro på, så var det dock
en inrikesaffär mera än en utrikesangelägenhet i
vanlig mening. Läget medförde alltså icke en aktiv
utrikespolitik, och så kom en sådan att betraktas som
för landet så godt som obehöflig och i alla händelser
menige man ovidkommande. Man hade ju en
utrikesminister, som fick sörja för de nödiga
höflighetsrelationerna till främmande makter. Därmed
punkt.

Först unionsbrottet 1905 väckte det svenska
folket upp ur denna säkerhetssömn. Man fann, att
man nu stod ensam, alldeles ensam, och vidare att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 11 22:45:56 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sonutrikes/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free