Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes sida, hållande hennes schal, den han med mycken
omsorg och artighet svepte kring henne, så snart
dansen upphört. Hon dansade, enligt hertigens
uttryckliga önskan, endast med personer af ofrälse börd,
och svarade helt kallt »nej, jag tackar», då någon
bland adeln, låtsande ej märka den ceremoni, hvarmed
hon själf bjöd upp, i sådan afsikt anmälde sig.»
Till Tullgarnsminnena om hertig Fredrik och
Sophie Hagman ansluter sig äfven en i Hermoder,
»veckotidskrift för politik och litteratur», den 3 april
1847 under titeln Hertig Fredrik, Mamsell Hagman
och gamla Margaretha införd uppsats[1], hvilken
angifver sig som »tendens-novell» och skildrar en jakt i
det vackra lustslottets omgifningar. Ur densamma må
anföras följande: »Tullgarn fick ett nytt lif, sedan det
ur grefve de la Gardies händer vandrat i hertigens
af Östergötland.[2] För skönhet och ridderligt väsen
utmärkt bland Sveriges furstar, som nära nog mangrant
ägt dessa afundsvärda och lysande egenskaper, förde
han en tid bortåt på Tullgarn »ett lif af kärlek utan
sorg», ett lif så rikt på poesi, att mångens samlade
dikter kunde vara nöjda med hälften, likasom mången
»romaunt» är vida mindre romantisk. Bland prinsens
favoritnöjen var jakten det förnämsta och därföre det
oftast återkommande. Den glada jägarskaran spridde
sig omkring de då af villebråd öfverflödande skogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
