- Project Runeberg -  Sophie Hagman och hennes samtida /
161

(1911) [MARC] Author: Carl Forsstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underrättad, bekräftar[1] historien om mamsell Eckermans onåd
hos konungen, till följd af de utlåtelser, hon gjort om
honom, och säger att hon på grund häraf blef skickad
utom landet, men att orsaken äfven låg i hennes
kärlekshandel med hertigen. I jämförelse med Fersens
utbroderade och säkerligen af personlig ovilja mot
Gustaf III färgade framställning verkar Hochschilds
torra meddelande till konungens fördel, och man kan
mycket väl tänka sig, att de bestämmande motiven
för mamsell Eckermans aflägsnande mera härrörde af
konungens önskan att särskildt med hänsyn till
hertiginnan Charlotte göra slut på hennes gemåls
uppseendeväckande förbindelse med den vackra men intriglystna
älskarinnan, än i att han kände sig sårad och
förorättad af hennes hvassa tunga. Väl finnas många
exempel på att Gustaf III var synnerligen känslig för
ofördelaktiga omdömen om sin person och att han af
sårad fåfänga mången gång handlade i öfverilning och
gjorde sig skyldig till lumpna handlingar af hämnd —
man behöfver blott tänka på de bekanta historierna med
fru Schröderheim, med Simmingskiöld och Plommenfelt
o. s. v. —, men att han i så hög grad, som Fersen
säger, skulle ha tagit sig nära en så i själfva verket
obetydlig persons som Beata Charlotta Eckerman,
uttalanden, är föga sannolikt.

Det skulle för öfrigt ej dröja många år förrän den
förvisade unga damen åter befann sig i den kungliga
nådens solsken — ett vittnesbörd om att onåden väl
aldrig var så stor, men äfven om konungens
nyckfullhet och oberäkneliga lynne.



[1] Memoarer, I, sid. 95 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:33:55 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sophieh/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free