Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent till smaken, men fordrar vid bruket
någon varsamhet emedan halskörtlarne
deraf lätt upsvällas. Ett trägit bruk kunde
ock till äfventyrs medföra sådana
halsknölar, som vid Schweiziska fjällen anses för
fölgder af isvatn och omsider blifvit
ärftelige. Men då man af denna isvatnets
egenskap slutar, det sådana isberg endast
tillkommit af meteorer eller af isvrak från
friska floder, torde man gå för vida. Hr.
Nairnes rön visa, att af salt vatn, vid
4½ gr. köld under fryspunkten, de friskare
delar frysa till och lemna sältan oangripen [1].
De försök De Pagès anstält, äro
än vigtigare. Han fann de isstycken, som
af hafs sqvalpet fästat sig vid skeppets sidor,
innom Polkretsen, hålla endast 1 procent salt.
Samma is hade efter åtta dagar, vid i a 2
graders köld under fryspunkten, endast en
fjerdedels procent salt; men efter tre veckor,
då kölden hållit emellan 6 a 11 gr.
under samma punkt, hade all sälta bortfrusit
och isen sanns aldeles salt fri [2].
Äger detta sin riktighet, så måste sältan i
Polarisen helt och hållit försvinna af
köldens verkan, och man behöfver icke
vidare blottställa sig för de svårigheter, som
åtfölja bemödandet att från floder och
meteorer härleda alla de stora och falt fria
isberg och isfält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
