Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund kan ock slutas, hvarföre isfält
lättare tilldanas och stadgas i dessa höga
Latituder, då deremot floden, på lägre
bredder dageligen upbryter den skorpa, kölden
hinner frambringa, såsom James anmärker.
Äfvan Hudsonsvik stiger floden emellan 9
a 12 Sot enligt Baffins och Moors
dagböcker; Men vid Magdalenasvik på Spitsbergen,
enligt Phipps, endast till 3. Uti
Americanska ishafvet, tyckes det trånga
Beringssundet böra ansenligen minska
flodens högd. Vid Chatanga i Siberien,
stiger ock endast floden till 2 fot, och det
blott i springtiden [1]. Jag finner derföre
någon svårighet att antaga Hearnes
upgift, som på Americanska sidan, under 72
parallelen, berättar sig hafva funnit 12 a 14
fots flodvatn [2]
Crantz anmärker, att källor till- och
aftaga, med floden, på Grönland. På samma
sätt förhåller det sig ock, vid Ostersjöns
stränder, med de nära belägna källor,
under des så kallade up- och utsjö.
Grönlands floden åstadkommer ock nya källsprång.
Detta ständiga af- och tilltagande
torde äfven bidraga dertill att somliga,
nära hafvet belägne källor, aldrig tillfrysa.
James om talar en sådan, som, under des
förfärliga vinterläge uti Hudsonsvik, hela
tiden höll sig öpen, faft hölgd af ett dageligen
tillväxande ishvalf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
