Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemafvel, går, i des vilda tillstånd, till 80 gr.
på Spitsbergen och N. Zemblia [1]. Dessa
vildrenar blifva, både der och på Grönland,
ganska fete [2]. De till Grönland
öfverförde får trifvas rätt väl. Finmarken har
Koafvel. Esquimauernas Hundar blifva så
feta, att de knapt kunna gå [3]. Den
hvita björnen är Polkretsens infödinge, allmänn
på isfälten och i de högsta parader. Vid
Cap. Walsingham såg Davis en sådan af
ovanlig storlek. Deras pälsar äro begärlige.
Deras kött skall, enligt Fox, icke
vara osmakligt, när det kokas, men tranigt,
då det stekes. En enda björn gifver 48
kannor olja. Hemskirk hade på N.
Zemblia obehagliga besök af dessa gäster, och
det är märkeligt, att de drogo sig åt
Söder, då solen ej mera högde sig öfver
horizonten, men återkommo med Solen, då
des strålar blefvo synbare. Hvite räfvar, med
flere dyrbare pälsverk från Siberien och N.
America, låcka Jägare att vintra i dessa
stränga Climater. Valrossar hafva der sina
hemvist på isflingorna, och det fordom i
sådan ömnighet, att Bennet, vid
Cherrysön, år 1604 såg flera är 1000 st. och fylde
ett helt fat med deras fälda betar.
Europeérne började snart retas af en ny
handelsgren. Man gjorde resor till denna ö,
endast att koka tran af Valrossar, och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
