Den Sörgande Turtur-Dufwan, Eller Åtskilliga Bedröfweliga Sånger / 5 (1743) Author: Hedvig Charlotta Nordenflycht Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Sörgande Turtur-Dufwan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mel: Så skiljes ondt och godt, den sköna etc.

JAg strider med mig sjelf, at dämpa ned den smärta, Som bor fördold; men har sit wälde i mit hjerta, Det hon med dubbla skott mit öma sinne skär, Och i en stadig fart, så hemligt mig förtär. Men som jag i mig sjelf dess wälde ej kan dämpa, Hwi skal jag då uti en ewig tysthet kämpa? En sådan tysthet är en Olja på min brand: Min plåga får der af mer magt och öfwerhand. Den tiden är sin kos, de stunder platt förstörda, På hwilken jag försökt, at lätta af min börda I trogna wännens sköt, som lindrade mit qwal; Men är nu döf och tyst, til alt mit sorge tal. Ty må jag för mig sjelf utgjuta mina tårar, Och repa ynkligt up den smärta, som mig sårar: Det är så sorgens art, at finna ro och lust Uti sit egit djup, i klagan, gråt och pust. Här skal jag brista ut, hwar äro ord at finna? Hur kan dock tungans ljud mit hjertas mening hinna? Så häftigt sorgeswall, så plågsamt tanke lop Kan ej af toma ord få lugn, och ränsas op.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>