- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
7

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de underliga mörka ögonen spejande utåt rymden — men Sven
hade ju så velat.

Olof hade blifvit anförtrodd att vakta fåren åt några af
bönderna i byn. Man gaf honom för besväret litet mat och
ett tak för natten; det var allt hvad han önskade, allt hvad
han behöfde. Och under allt detta hade han den
fullständigaste frihet, ty ingen brydde sig om honom. Byfolket trodde,
att han "inte var rätt klok", och kanske var han det inte heller.
Ty huru förklara en sådan besynnerlighet hos en tolfåring, att
föredraga byfolkets brödbitar och den fuktiga marken framför
den goda kosten och de mjuka bolstrarne i Sven Nilssons hus?
Hvarför gick han trasig, när han kunde få gå lika klädd som
Storsäters-Erik? Är inte maten mer än lifvet och kläderna
mer än kroppen? Eller, med andra ord, är inte maten mer
än det inre lifvets fria utveckling och kläderna mer än den
kroppsliga trefnaden och välbefinnandet? "Tras-Olle" var
naturligtvis litet fjollig. Byns öfriga barn kunde verkligen inte
umgås med honom.

Så föraktas och utskrattas ofta det sköna och upphöjda,
emedan det kläder sig i former, som hopen ej förstår.

Men "Tras-Olle" var ej olycklig. Han var fri, ty han
hade ingen hård och ovänlig menniska att tacka för något;
han kunde i fred få undra och drömma och tänka — det var
allt hvad han begärde.

*



Aftonklockan hade kallat arbetarne hem. Olof var ju
också på sitt sätt arbetare, men ännu gjorde han intet tecken
till uppbrott. Qvällen var ju så herrlig; aftonrodnaden lågade
bakom skogen och gjöt ett glödande skimmer öfver nejden;
ingen vindfläkt vågade störa den heliga tystnaden under
naturens aftonbön. Ingen rörelse, intet ljud. Blott en sakta suck
ur en ensam gosses öfverfylda hjerta.

Olof kände i denna stund ej sin ensamhet.
Förödmjukelser, split, allt var ett intet. Allt smått och lumpet
försvinner gentemot den skymt af det Oändliga, som skimrar öfver
naturen; hvardagslifvets missljud öfverröstas af den rena
harmoni, som klingar genom verlds-altet; Olof kände det, men
såsom ett barn kan känna det: oklart, oreflekteradt, men gladt
och tacksamt. Han kände sig lugn och nöjd och upplyftad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free