Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver alla små sorger; han visste ej hvarföre. I hans inre var
ingenting klart, ingenting utredt; der fanns blott värma, icke
ljus. Han skulle icke kunnat säga ett ord om sina tankar
eller känslor. Rika anlag slumrade hos honom, men de
befunno sig ännu i ett fullkomligt kaos, som väntade på sitt
befriande "varde!" Det fanns på djupet af hans själ aningar
till höga sanningar, glimtar af kommande snille. Det var
blott solen, som fattades i denna morgonskymning. Och solen
kom till sist; det var det yttrande, någon en gång i en
framtid skulle fälla om honom: "den gossen är född till skald!"
som på en gång spred ljus öfver allt det dunkla och lärde
honom känna sig sjelf. Men denna tid var ännu långt
aflägsen; nu vaktade han får på Vikbyberget. — — —
— Olof, Olof! ropade en frisk barnröst från
bergssluttningen och en liten vid pass sjuårig flicka sträfvade så fort hon
kunde uppför den branta stigen. Olof! kommer du inte snart?
Olof sprang upp och klättrade hastigt utför
bergsskrefvorna. Nästa minut stod han vid flickans sida. Den lilla
rosenkindade, blåögda varelsen räckte honom begge sina små
knubbiga händer, log ett strålande friskt löje och sade med
skälmaktig min:
— Nå, hur många sagor kan du i qväll? Min lilla
grönsiska sofver och alla mina kattungar också, så att i qväll
har jag riktigt god tid att höra på dig . . . nå, hur många
kan du?
— Så många Maria vill, svarade Olof och satte sig ned
på gräset.
— Jag talade om den der sagan, du berättade mig om
stjernorna i går, för pappa och alla skolbarnen derhemma, och
vet du, alla pojkarne tyckte, att den var dum! fortfor den
lilla, i det hon satte sig tillrätta bredvid sin vän. Gustaf från
Bredgård sade, att han tycker mycket mer om riddar Blåskägg,
men det tyckte inte pappa.
"Pappa" var byskolmästaren Ivarsson, som hade sin skola
i det röda huset med hvita knutarne straxt bredvid kyrkan.
— Seså, tala nu! sade lilla Maria och ryckte upp några
maskrosstjelkar, för att deraf binda kedjor, medan Olof
berättade sin saga. Det var en besynnerlig saga, detta! Der fanns
hvarken förtrollade prinsessor eller jättar, som luktade kristet
blod, och ändå tyckte Maria, att den var så vacker. Ja, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
