Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bleke, skygge gossen undanskymd af den massa bekymmer,
som hopade sig kring den stackars svaga qvinnan.
*
Olof hade funnit dem som älskade sig. Hvart han gick,
kommo alla honom till mötes med idel vänlighet. I stället för
den fordna öfvergifvenheten hade nu kommit att börja med ett
allmänt nyfiket deltagande, som snart öfvergick till
vänskaplighet och förekommande artighet; i stället för det fordna
föraktet och de fordna förödmjukelserna hade han nu majorens
trohjertade, faderliga ömhet och hans dotters varma, om än
nyckfulla tillgifvenhet. Olof hade liksom kommit in i en ny
sfer; den fläkt af kärlek och innerlighet, som öfverallt slog
honom till mötes, var en ny, lifgifvande luft, som han
begärligt inandades och under hvars helsosamma inflytande hans
själs ädla anlag snabbt utvecklade sig. Det var den
lyckligaste tidpunkten af Olofs lif, ty han var i den fullkomligaste
ostördaste harmoni med sig sjelf och hela sin omgifning.
Missljuden, som i alla fall en gång måste komma, hade ännu icke
infunnit sig.
Och för all denna lycka hade han majoren att tacka!
För hans skull var det naturligtvis som alla visade honom
denna vänlighet, vid hvilken han var så ovan; ty sjelf var
han ju densamme, som när han ensam och bortglömd vaktade
får på Vikbyberget, och kunde således ej för sin egen skull
ha större anspråk på menniskors deltagande nu, än då. Var
det då underligt, att han med ens på sin fosterfader
öfverflyttade alla de känslor af ömhet, som under så många år af
brist på föremål legat gömda i hans innersta? En verklig
son hade ej kunnat egna sin fader en varmare kärlek, en
djupare vördnad, än den Olof egnade majoren; också visste den
gamle krigaren att till sitt fulla värde uppskatta den skatt
han förvärfvat.
— Många gånger har jag knotat öfver att min salig
hustru blott gaf mig en yrhätta till dotter och ingen son,
brukade han säga. Men sedan jag fick dig, Olof, knotar jag aldrig
mera. När jag inte längre orkar tala om Lappo och Revolaks,
då skall du sitta och berätta för gubben dina bedrifter, dina
krigiska minnen, och jag skall i dig ännu en gång lefva om
min ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:00:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0024.html
