Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det egentligen hågen, som fattades. Nu fattas den ej
längre. Min ärelystnad har blifvit väckt: jag vill försöka att
bli praktisk. Jag vill bjuda till att reda mig sjelf, utan att
andra hålla mig under armarne. Huru många gånger har jag
inte blygts för mig sjelf, när jag i skolan sett fattiga
kamrater med möda och nattvak träla ut sig för att kunna existera
— huru de bleka, magra och luggslitna gå omkring i staden
och sälja bort sitt lilla vetande mot en ringa penning, för att
ej nödgas svälta och frysa. Då jag jemförde mig med dessa
arbetsmyror, som kanske lika litet som jag äro födda dertill,
ehuru de tvingas af nödvändigheten, så erfor jag en bitter
otillfredsställelse med mig sjelf. Hvarför kunde jag ej liksom
andra pålägga mig behofvets ok? Jag behöfde mer än någon
annan lära mig handla och tänka för mig. Hvilken rättighet
hade jag att midt ibland alla flitiga arbetsmenniskor ensam
försjunka i overksamma drömmerier? Huru länge har jag inte
föraktat allt praktiskt! Nu gör jag det inte längre. Vi ha
ju fått ej allenast själ, utan också kropp — och ha vi ej
pligter emot begge? Allt nog, det har fallit på mig en brinnande
håg att sörja för mig sjelf — utan hjelp, utan andras
omtanke. Ligger det någonting orätt häri?
— Nej icke i sig sjelft, svarade majoren med upprörd
ton, men du har inte nog klart genomskådat dig sjelf —
egentliga bevekelsegrunden till dina sjelfförsörjningsidéer är den, att
du känner dig bunden och beroende hos mig — du längtar
härifrån —
— Nu är ni orättvis, afbröt Olof lugnt. Ni är
öfverraskad och upphettad — det kommer er att döma skeft. Att
lyda, till och med att förtryckas af den, man älskar, är intet
beroende, hvarur man längtar. Det är inte från er, jag vill
bli befriad, er som jag håller så mycket af — nej, det är
från min oduglighet, min kraftlöshet.
— Pojke, du är egenkär och stolt.
— Hvad menar ni dermed?
— Du har sagt dig: när jag sålunda lyckats sjelf skapa
mitt oberoende, då är jag en man, då är jag en fri och
sjelfständig individ, då kan jag med tillfredsställelse tänka, att jag
inte har någon att tacka derför, annat än mig sjelf.
— Jag medger det, och jag finner ingenting orätt deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
