Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början af Augusti återkom Olof till Carlsborg.
Vandringen hade gjort honom godt; han såg stark och blomstrande
ut, solbrännan gjorde väl ock sitt till.
Nu börjades öfverläggningarne mellan majoren och hans
fosterson rörande den sednares framtid. Han skulle fortsätta
sina studier, det var nu alldeles afgjordt — men huru?
Majoren protesterade mot Olofs önskan att fortfarande få vara
sin egen lyckas smed, och tog alla himmelska härskaror
(förutom alla underjordiska) till vittne på, att han aldrig skulle
tillåta honom sätta en så vanvettig plan i verket.
— Tror du jag vill se dig komma hem lungsigtig och
mager och blå under ögonen? frågade han. Nej, förr såge jag
dig på skräddarebordet med pressjernet i näfven. Hellre saxen
eller sågen och ett par röda kinder, än boken och ett glåmigt,
vattenlagdt månskensansigte, hör du det. Tror du inte, din
karnalje, att också jag har ett samvete? Tror du jag står till
svars inför Vår Herre att låta min ende son svälta?
Detta tal, framfördt på majorens vanliga rättframma och
något grofva sätt, förfelade icke sin verkan på Olof. Den
gamle fick öfvertaget och lyckades slutligen förmå sin envise
fosterson till en uppgörelse i godo. För att slippa arbeta ut
sig, skulle Olof låna en summa penningar af majoren till sina
Upsalastudier, att räntefritt betalas när han blef professor eller
i värsta fall lektor. På andra vilkor ville ej gubben ingå,
hvarför Olof måste foga sig efter hans vilja. Revers skrefs,
fastän majoren sedan, när ingen såg det, använde den till att
tända sin pipa med. Så var då den angelägenheten afgjord.
På hösten reste Olof till universitetsstaden.
Han bedref sina studier med ifver. Tanken, att det var
med lånade penningar han uppehöll sig, eggade honom ännu
mera till att läsa, så att han snart skulle vara i stånd att betala
sin skuld. Olofs fina och känsliga sinne tålde icke vid några
sådana band. Under allt detta fick han likväl stundom någon
tid att egna åt sin sånggudinna. Genom sina vänners,
isynnerhet Arne Turesons försorg blef han sig sjelf ovetande snart
allmänt bekant som ett skaldeämne af första rangen; afskrifter
af hans dikter hade mot hans vilja spridts, och följden blef,
att han erbjöds ledamotskap i ett sällskap af unga lofvande
skalder. I denna krets tillbragte han många af sina
lyckligaste stunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
